Har för det mesta faktiskt en ganska självkritisk syn på mig själv vad gäller stil och utseende, när jag ska ut på krogen eller på andra offentliga grejer med vänner eller pojkvän så känner jag mig väl oftast snygg, men till vardags känner man sig typ.. Tråkig och grå. Fantasilös. Glor på samma jävla kläder i garderoben varje morgon tills inget plagg känns särskilt speciellt längre. Tror de flesta känner så.

Sen kollar man tillbaka på bilder för ett halvår, ett år sen.. Och inser att DAMN, varför var man så snygg då? Och så känner man sig bara fruktansvärt slapp nu, stilmässigt. Händer mig varje jävla år, och varje gång blir jag alltid förvånad över hur bra jag tycker jag ser ut på alla bilder. Vet ju att samma sak kommer hända om ungefär ett år igen, då jag kollar tillbaka på bilder jag tar nu. Så. Fucking. Störande. Varför är det så? Känner till exempel nu att jag verkligen behöver klippa upp mitt hår, vill behålla längden men borde verkligen göra en förändring... Så kommer jag kolla tillbaka om ett år och inse hur snyggt mitt hår var, och så har jag säkert skaffat mig en ny frisyr som jag är aptrött på då, och ja - CIRKELN FORTSÄTTER. Balle. Händer detta er också?

När jag gick i andra klass flyttade jag med min familj från Öland till Kalmar. Fick börja i ny skola, och första dagen blev jag buren i "kungastol" av tjejerna i klassen. En av mina bästa vänner blev Frida Lind, en tjej som älskade djur, att rita och som hade ett extremt svängande humör vid den tiden och då och då fick utbrott på lärarna som i sin tur fick utbrott tillbaka för att sen komma tillbaka och pedagogiskt förklarade att "de verkligen inte ville henne något illa", haha!

Under vår uppväxt tillsammans har vi hunnit uppleva så sjukt mycket. Hon hade bl.a två äldre grannar med hundar som vi tog ut på promenader och tränade sitt & ligg med nästan varje gång vi lekte. Vi gick alltid till Ica under dessa promenader också och köpte oss antingen någon chokladkaka i form av Lion eller en Strong-rulle med mint-eller lakritssmak med såndär text på, som vi delade på hälften och Frida skulle alltid ha de som det stod "love" på. Minns en gång när vi var nere på lekplatsen, aka Ruffy Ground, och vi var på väg hem. Frida hade hunden i kopplet men han gick bakom henne och bytte sida, så kopplet var liksom "snurrat" bakom ryggen på henne. Sen var jag dum och skulle kasta bollen till hunden, den flög förbi Frida och hunden var ju efter i 110 km/h såklart vilket ledde till att kopplet snurrade Frida i en fin piruett innan hon damp ihop som en hög på gräset. Det har blivit en såndär filmsekvens i mitt huvud som kommer fram varje gång jag tänker tillbaka på när vi var små.

Vi satt nere i hennes källare när vi var små och käkade kattens torrfoder och frysta bär som vi tog ur hennes mammas frys, och lekte att hennes katt var Kattdrottningen. Vi hade OS en gång också (nån av oss var Carolina Klüft men jag minns inte vem), då vi la en madrass nedanför trappan och tävlade om vem som kunde hoppa från det högsta trappsteget och träffa madrassen, samt vem som kunde hoppa längst. Sen sprang vi mot soffan och gjorde kullerbyttor mot armstödet tills Frida slog i knät tror jag, och då tyckte inte hennes mamma att vi skulle leka OS mera.

Jag har ätit otaliga mackor med hundratals olika marmeladsorter på känns det som bara för hennes mamma är en sån hejare på såna roliga grejer som min mamma aldrig har gjort. Jag har även druckit oändliga mängder isvatten ur hennes kylskåp när de skaffade ett sånt, och jag har spenderat nästan lika många timmar uppe på övervåningen med Frida uppe vid datorn och sett på olika Youtube-videos när hon har haft sina crusher på Fall Out Boy, McFly, Jesse McCartney, Elvis, The Ark och jag vet inte allt... Och vi har haft vår första fylla tillsammans på en födelsedagsfest i en lokal på ett ställe som heter Brittatorp utanför Växjö på Alla Hjärtans Dag för några år sen.

Och trots att jag har vetat om i nästan ett år att hon ska flytta till Kanada, så känns det ändå inte verkligt förrän nu. Hon flyttar om lite mer än en månad, och ärligt talat har jag nog skjutit upp tankarna kring det faktum att det kommer dröja väldigt länge tills jag ser henne igen.. Det kommer kännas så jävla overkligt, att min barndomsvän om mer än en månad befinner sig på andra sidan jordklotet. Helt ensam, i ett annat land, annan stad... Fattar inte hur hon vågar, jag beundrar verkligen hennes mod! Gud vad jag kommer sakna henne...

Team Morrhår forever, älskar dig min vän! <3
(samt även människan som hittade på Skype)

Hallojken! Var ett par dagar sen. Spenderade tors-sön hos rare far med mannen, det var mysigt och välbehövligt att komma bort och bli lite bortskämda med allt i matväg. Idag har mannen jobbat, och jag har städat toaletten, diskat, och lagat mat. Husmor står i! Till råga på det har jag har migränhuvudvärk hela jävla dagen, var lite bättre i eftermiddags efter att jag hade tagit två Panodil men nu efter min powernap har jag lust att ta tyngre piller än så... Fan vad ont det gör.

Att jag dessutom är extremt sugen på lösgodis, kladdkaka, choklad, kex och tårta får det att kännas tusen gånger värre. Jag har ett hemskt sötberoende som jag inte har fattat förrän nu egentligen när man inte har råd att äta sånt varje dag, jag blir så jävla lättirriterad, rastlös och mina smaklökar bara vibrerar när jag tänker på hur jävla gott det vore med en sur godisbit... Mmmm...*Homer Simpson-gurgel* Tur att jag ska till Frida på onsdag på fettokväll och övernattning, kan förshoppningsvis få en peng av farmor då. DÅ SKA JAG FROSSA, MOAHAHAHHAAAAA

Min übersöta kusin, och faster i bakgrunden!


Kämpar med att öppna cidern


HAHAH


Hemma - "VinkeliVink, spade & hink!"




Så jävla stilig! :$


HAHAH, damp!


Gos!

Får be om ursäkt om färgerna kanske är lustiga nu, men alla bilderna som pappa tog under min student är övermättade i färgen pga kameran, så har försökt rätta till det nu.. Dock har han nån annan konstig inställning på sin datorskärm också (tror han ser dåligt ;)) så jag vet inte riktigt om det blev normalt, mene... HAR JU IALLA FALL FÖRSÖKT!

Känns som att jag bloggar väldigt mycket om mina drömmar, HAHA men det är för jag tycker det är så roligt! Inatt drömde jag om Tokio Hotel konstigt nog, eftersom de knappt varit en del av mitt liv sen jag såg dem förra året i Göteborg. Fick nåt slags avslut på min hysteri efter det, och har knappt tänkt på dem efter det. IALLA FALL - drömde inatt att jag var på Emmabodafestivalen igen, och TH skulle spela. Sen träffade jag av nån anledning Bill, som skrev sitt telefonnummer på en strumpa och gav till mig. Men den där strumpan tvättade farmor, så jag kunde aldrig ringa. Och sen kom det en enorm flodvåg, så alla fick fly till en ö och de som inte stack dit dog.

Mannen blev lite svartis när jag berättade om Bill, HAHA men det var ju bara en dröm ;) Skulle ju aldrig göra så irl, haha.

Jajjemän, idag börjar stadsfesten i Kalmar! Och medan alla mina kompisar samlar ihop sig för att supa loss, så ska jag och Christopher uppleva det hela ur ett nyktert tillstånd på egen hand - vilket faktiskt känns rätt skönt. Vi ska sova hos pappa inatt också som bor lite utanför stan, längtar så sjukt efter pommes och bearnaisesås som han alltid har i kylskåpet haha! Så vi lär säkert gå hem ganska tidigt, men det är ju en dag imon också faktiskt då lokala band blandat med större artister spelar, bl.a mina kompisar i Blind Puppet, sen Tove Styrke, Veronica Maggio osv. Så det blir kul hoppas vi på!

Det enda jag stör mig på just nu är vädret (ovanligt?), ska enligt SMHI regna hela kvällen och detta gör att jag inte kan platta håret för det kommer ändå locka upp sig om det regnar då.. Plattade hela håret igår för första gången på nästan ett halvår, ville se hur långt det blivit haha! Menmen, imorgon skulle det bli fint så får väl platta det då istället.



Morgonruffset ^^

Rara gamla bilddagboken... Laddade upp ovanstående bild förra månaden, och mitt bland alla desperata uppraggningskommentarer (vilket jag känner nästan som ett äckel av) så kommer Nattmannen mitt i alltihopa och bara fick för sig att hata mig. Har funderat på om han verkligen menar allvar eller om han bara driver och tycker det är ett nöje han har att lägga provocerande kommentarer och sen skratta åt folks arga reaktioner...


Tur då att jag fann detta ganska roande, för inget av det är ju sant:

1. Överklass-wannabe? HAHA. Jag lever på slantar som min familj ger mig när det krisar, och då har ingen av mina föräldrar ett jättefancy jobb som bankdirektör, och min farmor är väldigt mycket pensionär.

2. Söker uppmärksamhet för att jag får för lite av killar IRL? Well, eftersom jag har haft pojkvän sen 14 månader tillbaka så ser jag ingen anledning till varför jag skulle behöva mer uppmärksamhet än jag redan får. Men detta orkade jag inte redogöra för snubben, delar det hellre här med er så vi tillsammans kan sucka åt världens idioter.

I kör: *SUCK*

Ville bara pissa på vädret idag.
Dö i en eld, som en vän till mig skulle ha sagt.

Mannen stack vid kl 10:00 idag för han skulle jobba, och jag själv åkte hemifrån en timme senare med tåget för att åka hem en sväng innan jag skulle vara på Arbetsförmedlingen vid kl 14. Precis innan jag ska gå till bussen öppnar sig skyn och det bara forsar på gatan, literally. Mina pumps blev som två svampar efter fem minuter, och när jag klev av bussen i stan (det regnade fortfarande lika mycket) hade jag redan fått skoskav. Väl inne på AF så fick jag sitta med blöta fötter under hela tiden eftersom de inte verkar ha någon toalett att tillgå (?!). Efteråt gick jag hem till Sofie & Malin som bor precis bredvid nästan och umgicks med dem + Pär & Anna ett par timmar innan jag åkte hem. Haltade iväg till tåget, har enorma skavsår nu... Och jag har inga PLÅSTER!!!! Jag har alltid plåster till mina knotiga fötter eftersom jag VET att jag alltid får skoskav vid sämsta möjliga tillfälle, oavsett hur länge jag använt skorna. Så jag hittade ett kvitto i plånboken som jag kilade fast mellan foten och skon tills jag kom hem, hehe.

Och jag vet inte varför, men jag är så tjurig? Jättesur är jag. Trots att mannen fixade så vi kunde köpa socker och kakao och göra kladdkaka... Han är ganska bra ändå. Är nog bitter för att jag inte kände nån smak av kladdkakan. Just det, sa jag att jag hatar att vara sjuk? :D:D:D:D:D:D -.-
Tyck synd om mig.


Log dock lite när Mariam jävlades med mig...

1. Vara sjuk. GAAD min näsa dödar mig! Hatar att inte kunna andas. Hatar att jag får hostattacker som varar i flera minuter och som inte går över om man inte tar ett glas vatten som en annan Agda_88 med lungsjukdom. Hatar att behöva andas med munnen hela nätterna, känner mig så jävla ofräsh och tycker synd om mannen som numera inte bara måste deala med min morgonandedräkt, utan han måste stirra mig rakt i munnen det första han gör på morgonen också! Vill inte se ut som en fisk när jag sover. Dock jag jag tydligen det ändå, Christopher gav mig smeknamnet "Gäddan" redan efter bara nån månad tillsammans pga jag ser ut som en gädda när jag sover. Kul. Kul... Vill inte veta då hur jag ser ut när jag är sjuk och sovandes.

2. Gå till Arbetsförmedlingen imorgon. Vilket exakt nu påminde mig om att jag måste skriva ett CV inriktat på butiksjobb som jag kan kopiera upp på AF och sen springa runt på stan och lämna efter mötet. Det är dags att få pengarna att rulla in, dock är det lite knepigare när jag vägrar jobba som pers.assistent som de söker mycket, och inom hemtjänsten. Jag vill jobba med lindrigt handikappade människor som kan ta hand någorlunda om sig själva, men som behöver viss hjälp med olika saker. Eller med en gammal männniska. Fast helst inom förskolan/fritidshem, eller i en butik. Ahwell, pallar inte möten på AF, de är tråkiga och de säger bara saker som man redan visste. I och med att jag inte får pengar förrän jag fyllt 20 år heller så ser jag inte vitsen med att vara inskriven, men jag gör det för att slippa tjat från farmor och pappa.

3. Det ostadiga vädret. Helt seriöst - ena dagen är det halv storm och regn, nästa dag är det strålande solsken och 27 grader varmt. Vad är grejen?! Man kan ju fan inte planera någonting. För mig som ofta åker hem till farmor och hämtar rena kläder så är det ju grymt irriterande, ska man bara vara borta i ca 2 dagar måste man packa ner dubbla ombyten ifall vädret skulle slå om. Ska man iväg på nåt och är som jag och planerar sina outfitar i förväg, så måste man planera upp en till ifall det skulle vara dåligt väder. Balle.

Storstädade hela lägenheten. Känns så bra att man kan säga det och så är det bara ca 32 kvadrat, haha! Nej men det var lite jobbigt faktiskt. Fick ett städryck vid kl 17 och ba "NU JÄVLAR SKA JAG RÖJJA UPP HÄR!", så slutade med att jag vädrade sängkläder, piskade mattan med bandyklubba (och fyhelvete för det, skaffa aldrig ryamatta people - ALLT fastnar i den! Och så var det mannen som piskade, inte jag hähä), dammtorkade, dammsög, diskade alla prydnadssaker av glas (som t.ex ljuslyktorna), torkade av tvn, moppade golvet och drog till och med ner gardinerna och gick ner och tvättade dem samt andra grejer som blev kvar i tvättkorgen sen i förrgår. Sen skulle jag tagit tag i badrummet också, men av någon anledning så städar jag där oftare än vad jag gör i resten av lägenheten så det kändes inte så akut och jag var trött, så... Jag tyckte jag kunde vänta med det tills någon annan dag istället. "Åh vad du är nöööjd!" kom Christopher och sa nu när han gick förbi datorn, haha TÄNK FÖR ATT JAG ÄR DET!

Jag har börjat äta havregrynsgröt också... What?!

Har nu suttit i ca 45 minuter och försökt få igång en internetuppkoppling... JEZUZ. Hatar verkligen alla tekniska prylar när det inte funkar, fast egentligen är det nog mig själv som stör mig då jag inte fattar hur man får det att funka.. Menmen, efter ca 10 omstartningar av mitt mobila bredband, 2 omstartningar av själva datorn och två försök med att koppla upp mig via min iPhone, så funkar det nu. Halvtaskig mottagning dock, får väl återkomma lite på riktigt imorgon då det säkert lär funka.

Ialla fall - idag har jag överlevt två rädslor! Tvättstugan i källaren, och att åka hiss.

Under hela mitt förhållande med Christopher har jag varit med nere i tvättstugan max två gånger. Anledningen till detta är att jag tycker källaren och tvättstugan är en oerhört otäck plats som ger mig kalla kårar bara jag går ner där. Är jag med någon och mitt på dan går det bra - kvällstid och ensam, aldrig i livet har varit mitt motto. Dessutom är det bara Christopher's kläder som ska tvättas då jag tar hem min smutstvätt till farmor, så har heller inte känt att jag har behövt gå ner dit. Att det dessutom är hiss (dock bara två våningar ner) som jag hatar att åka, gör inte saken bättre. Går dock att gå runt, men då måste jag gå ut och ner i källaren genom cykelförrådet...

Men tidigare i veckan kände jag bara att NÄE, nu får det vara nokk! Orkade inte med all jävla tvätt. Så bokade en tid tills idag mellan 16-19, och allt gick som smort! Med lite Kent på hög volym ekandes i takt med centrifugen så kände jag mig inte heller så ensam och lite mindre som ett mord/alternativt våldtäktsoffer.







Mannen och jag tog för övrigt en sväng ner i förrådet också för att lämna grejer, fick knappt en chock när han testade sina gamla jeans som han hittade, och jag insåg på riktigt hur tanig han var för 3 år sen när han flyttade ner hit från Stockholm... Jisses. Dog nästan av skratt däremot när han testade ett par, HAHA hej ål-skinn typ XD

När andra är ute och röjjer såhär på fredagskvällen, sitter jag hemma och delar på en burk fiskbullar i hummersås till kokt potatis med mannen (som ingen av oss blir mätt på), svär och surar över att jag inte har råd att lägga 120 kr på inträdet till Nelly High Heels Party nästa fredag (där de 99 första får välja ett par gratis skor från Nelly.com + en goodiebag till de 150 första) och är så jävla gottesugen så jag håller på att dö.

Till och med sockret är slut.

Det tar vi lite havregrynsgröt med äpplen på! Yumm.... -.-

Hade ett samtal med mannen förut, och berättade att jag tyckte det var skönt att han inte dricker kaffe.

Mannen: "Men hade det inte varit mysigt? Stiga upp på morgonen, ta sig en kopp kaffe...?"
Jag: "Ah jo, det är sant, det luktar ju så gott!
Mannen: "NÄ FYFAN!"

Så blev jag sådär oerhört sugen på kaffe. Hade jag inte drabbats av illamående och yrsel efter en kopp (samt hjärtklappning, svettningar, darrningar och huvudvärk efter ytterligare en kopp, tror jag lider av någon slags koffeinallergi då samma sak händer om jag dricker energidryck), så hade jag nog varit en äkta kaffesucker.

Känns därför skönt att inte mannen tycker om det, så slipper man liksom gå runt och vara sugen. Saknar dock den där kaffedoften som hänger i luften i och kring köket på morgonen hemma hos mamma. Och kommer någon på besök kan vi ju knappast bjuda på kaffe heller, vi äger inte ens en kaffebryggare. Inte för att vi får sånt besök särskilt ofta... Får säga till gästerna i förväg, "Vid kaffesug, brygg eget hemma och ta med i termos!".

Nattsvammel.

Håller nästan på att avlida, helt serri on the bärri. Kan. Inte. Andaaas... Bakade en fruktansvärt fail kladdkaka förut också som pös upp asmycket i mitten, sen sjönk den som en punkterad ballong dirr när den kom ut ur ugnen och så var den stenhård till på köpet. Alltså stenhård som typ sockerkaka, dvs väldigt långt ifrån kladdkakans kladdiga koncept. Förstår inte hur det blir sådär ibland.. I och för sig hade jag O'Boy-pulver istället för kakao denna gången, och sockret var nästan slut också men det gjorde väl inte så mycket tänkte jag med tanke på hur mycket socker det är i O'Boy. Men det spelade kanske roll, jag vet inte haha.



Just nu sitter mannen och sjunger högt som han nästan alltid gör när han sitter vid datorn. Bäst är det när han inte har hörlurar på sig och har volymen uppskuvad, för då drunknar "skönsången" liksom lite i musiken. Men som nu när han har hörlurar på sig så är det så kul att lyssna på, eftersom han inte hör sin egna röst och med tanke på att det blir en del falska toner så sitter jag här och småflinar och funderar på om man inte kan installera en mikrofon någonstans vid hans dator som spelar in när han sjunger... Hade varit awesome, haha!

Nehe om man skulle sova nu kanske?

En av mina specialitéer har blivit hemgjorda klyftpotatisar i ugn. Så jäkla enkelt att göra, och som fattig student/numera arbetslös, så är det perfekt att köpa potatis som är så jäkla billigt nu och leva på detta i hundra år! Känns ju så lyxigt på nåt vis, och man kan ju variera det oändligt mycket (nästan) genom att byta ut biffarna mot köttbullar med grillkrydda, hamburgare, kotletter, korv... Går ju att ha till allt nästan. Vitlöksbiffarna är ju också en såndär grej som är så barnsligt enkelt att göra bara köttfärs, vitlök, salt & peppar - steka. En del envisas med att man ska ha ett rått ägg, skorpmjöl och lök i smeten men det smakar faktiskt exakt likadant ändå tycker jag så det tycker inte jag spelar så stor roll. Min mamma och jag är båda extrema suckers för vitlök så såna här biffar gjorde vi ofta när jag bodde hemma. Helst ska man ju ha vitlökssås till för att verkligen leva ut vitlöksdrömmen till fullo, men all annan sås går ju såklart att använda.

Haha, matlagningsblogg nästa...

När jag var mindre, runt 11-13 år, så gick jag alltid i sömnen när jag hade feber och var sjuk. Minns att jag en gång rotade runt massa i mitt rum mitt i natten, sen gick jag in till mamma och ställde mig helt knäpptyst bredvid hennes säng. Hon hade vaknat till av mitt oväsen och blev en aning skraj när jag helt plötsligt stod vid hennes säng med uppspärrade ögon när hon tände lampan. Hon frågade vad jag höll på med, jag svarade att jag ville spela ett spel (notera att detta var runt tretiden eller nåt), varpå hon sa att jag var knäpp eller nåt i den stilen och att jag skulle gå in och lägga mig. Så det gjorde jag. En annan gång sprang jag fram och tillbaka mellan min säng och mammas garderob för där fanns det tydligen stockar som jag skulle putta in som envisades med att åka ut igen direkt när jag återvänt till min säng. Den gången vaknade dock aldrig mamma, men jag sprang nog fram och tillbaka minst tio gånger den natten.


Fina Diva-kissen

Numera går jag aldrig i sömnen, utan drömmer om väldigt sjuka eller otäcka saker som oftast är väldigt verkligt. Handlar det om Christopher så handlar det antingen om att det händer honom något hemskt, eller att han är elak mot mig. Oftast det sista, haha! Brukar ofta vakna upp på morgonen och vara uppriktigt förbannad på honom över saker han har gjort i mina drömmar. Som imorse - var jättearg när jag vaknade kl 09:30 med snorig näsa och feberöm kropp och hade drömt att äckliga brudar skickat massa flörtiga sms till honom och att han hade svarat flörtigt tillbaka! Sen somnade jag om och drömde att jag dödade min katt... Känns ju också stabilt. Sen vaknade jag, gick upp och snöt mig, och somnade om för att drömma om att jag dödade nån annans katt också fast mitt i alltihop så förvandlades den till min mammas katt? Fast jag dödade den också.

Orkar inte vara sjuk meeeeeer...

Förkylningen blir värre. Det är i såna här lägen man inte förstår varför man ska drabbas, jag var fan torr om fötterna och riktigt klädd under hela jävla festivalen, jag sov i husvagn alla dagarna och .. JAA. Varför?! Ballleeee. Ska krypa ner och glo på 2½ men nu och sova bort sjukdomen.

Nästan det godaste jag har tillagat någonsin. Fast pajskalet blev lite fail, men det kan man lätt rätta till nästa gång!

Får be om ursäkt om att jag varken sa hejdå innan jag åkte till Emmaboda, eller att jag har sagt att jag är hemma. Kom hem i söndags eftermiddag ialla fall, åkte direkt till mannen och har inte haft tillgång till någon dator förrän nu. Har suttit i två timmar och laddat upp bilderna på facebook, laddar inte upp alla här men en del ialla fall! Har haft sjukt kul, det har dock varit lite för mycket regn då det regnade tors-lör men vi hade ju tur och åkte redan i tisdags så vi fick sol de två första dagarna. Galet tacksam över att jag köpte de där jädrans gummistövlarna!
























HAHAHAHHAHAHHAHHA!! Känner att jag måste poängtera mitt onyktra tillstånd här XD



Nu är jag förkyld med halsont och snuva, vilket är mannens fel då han blev sjuk före mig.. Svettas som en iddi också men kan inte riktigt avgöra om det är feber eller om det är för att det är så sjukt varmt ute.