I lördags kväll drog jag och mannen iväg till Sandra's för att se Petter, Ison & Fille. Det är så roligt - innan jag träffade Christopher var detta verkligen inte min typ av musik, men man blir ju miljöskadad som man säger och det är väl inte så lustigt när den svenska hiphopen spelas varm här hemma varje vaken minut...

 

Faktum är att det var en grym spelning, det kändes nära och intimt och man fick verkligen kontakt med dem under framträdandet. Vi hade turen att hamna längst fram ganska snabbt, jag hade kameran med mig och det var verkligen ett drömläge! Det var verkligen skitroligt att knäppa bilder så nära på så pass stora artister, såg att en del hade hittat sig in till VIP:en när vi stod där bland folket men jag kan inte säga att jag varken då eller såhär i efterhand var avundsjuk på det. Det var en sån skön känsla att stå där med alla andra, sjunga med i låtarna och få ta mina bilder. Det har gått flera dagar sen giget och jag sa till mannen så sent som igår att "fan vad roligt vi hade! Kan inte sluta tänka på det, det var så himla kul!", och det var verkligen så. Helbra!

 

 

Hej kompisar! Så kul att se att ni fortfarande kikar in här trots att uppdateringen just nu är under all kritik. Men det blir så när man går upp kl 05 varje morgon och åker till jobbet, kommer hem kl 18:15 och sen tidigt i säng (senast nio!!). Repeat alla vardagar, och på helgen är det fullt upp med annat bestyr som inte hinns med i veckorna.

 

Men jag kan lova er att det blir ändring på bloggandet inom den närmsta framtiden, ha tålamod bara.

 

 

I måndags var Zhantos hos veterinären ialla fall - äntligen dags för honom att knipsa kulorna och samtidigt fixa hans navelbråck. Det var en slö herre jag fick hem igår, men idag har han varit helt sjukt aktiv och tjurig för att han inte fått gå ut. Nästan varit orolig för hans mage nu när han hoppar upp och ner från fönstret och sängen, eftersom han sytt och jag vet liksom inte om han kanske kan skada sig eller nåt när han rör så mycket på sig.... Men det är väl ett friskhetstecken att han är igång snarare om han bara hade legat ner och varit hängig, och jag vet inte hur jag ska hindra honom från att skutta runt heller så han får väl hållas så länge.

 

 

 

Jag har även åkt på en släng av den klassiska vintersjukdomen (tack och lov utan spyor!), men lite feber har jag haft och varit enormt trött så jag gick faktiskt hem från jobbet igår. Var hemma idag med, men mår bättre även att jag fortfarande känner mig hängig. Känner dock att det inte är nåt som är värt att stanna hemma för imorgon också, vill ju tillbaka på jobbet så snabbt som möjligt. Skulle lätt kunna bli en arbetsnarkoman, haha!