Jag ska åka tåg för första gången ensam idag.
Jag älskar att åka tåg, det är mysigt.
Men det finns ändå någon slags underliggande rädsla som ligger och morrar nånstans, förslagsvis i magen.
Men jag tvingar mig själv att lugna mig, herregud jag ska ju bara till Växjö! Det ligger ju bara en timme härifrån. Det ska nog gå bra.

Men sen ska jag ju till Sundsvall i sommar. Själv. Och jag ska med allra största trolighet byta tåg i Stockholm. I Stockholm! Herregud, jag har ju bara varit där en enda gång i mitt liv?! Och det var i somras! Ska jag komma ihåg vart man ska då?
Och farmor är ju självklart inte så förtjust i tanken av att jag ska ge mig ut i stora, vida världen Sverige alldeles på egen hand, så hon sitter och skrämmer upp mig om att det är jättestort med massa gångar både under och över jorden och gud vet allt! Jag kommer ju aldrig att hitta, det är så jag kan börja gråta! XD Och tänk om jag bara har 5 minuter, i bästa fall en kvart, på mig att stiga av mitt tåg och hitta det andra tåget till Veronica och Sundsvall? Och jag inte hittar? Och jag missar tåget? Gud, jag typ avlider! Jag får prata med Veronica så vi tillsammans får komma över min rädsla för att missa tåget. Jag ska prata med min fasters man också, han jobbar på Resebutiken i Kalmar så han kan nog snacka med mig så jag slipper vara så nervös. UUUUHHHH jag dör!