Har kommit fram till att oavsett om man hatar snö eller inte, så blir man nog ändå lite lyckligare inuti när man ser snön falla utomhus som miniatombomber. Det sista lät ju kanske inte så behagligt nu vid närmare eftertanke, men det passar ändå rätt bra in på snöovädret som chockade oss alla denna veckan. Själv har jag blandade känslor inför detta, jag menar om det är såhär nu och svinkallt hur kommer det då inte vara mot nyår när man ska vingla ut i kylan, lättklädd för att se på fyrverkerier? Menmen, den dagen den sorgen, och jag tror snön botade min lilla höstdepression som jag insåg för nån vecka sen att jag led av.. Jag menar, man blir glad på sommaren för då är det ljust? Och nu är det ju vitt, = ljust. Och sen är det ju fint också, och vem blir inte glad av fina saker liksom? Känner mig lite löjligt halvlycklig, dock inte helt okej men funderar man på vissa grejer kan man ju inte annat än bli tacksam för det man har. Resten löser sig med tiden. Man kan ju inte vara hellycklig jämt?