Hahaaa, har en horribel dag utseendemässigt sett. Halvskitigt hår och myskläder är grejen! Jag lyssnar även på Tokio Hotel för gamla tiders skull, live-spåren från Humanoidturnén får det att kittlas lite i nacken, tänk vad påverkad man kan bli av ett enda band? Sinnessjukt. Kom även på just nu i skrivande stund, att igår var det exakt ett halvår sen jag såg dem live... Fan så underbart det var. All jävla väntan; kön, in till Skandinavium, väl inne i 2 timmar stående innan konserten satte igång... Kommer aldrig glömma det ögonblicket de började spela, det kändes helt overkligt och när Tom klev ut på scenen som ett levande bevis tappade jag andan på riktigt. Fy. Fan. Och nu känns det så sorgligt att man nästan har lagt detta bandet bakom sig, vafan Tokio Hotel präglade hela min övre tonårstid och när man inser att man har gått vidare kan man inte bli annat än vemodig... För visst saknar jag den hysteriska besattheten man hade, hur mitt rum var tapetserat med artiklar och affisher, jag saknar att jag ett tag hade sett nästan varenda video som kom upp på Youtube då man sökte på "tokio hotel", hänget på alla dessa forums där man spekulerade med andra likasinnade om vilken låt som var bäst, hur många piercingar man hade, hur länge man hade lyssnat på TH och hur de hade förändrat ens liv osv. Men mest saknar jag den där längtan man ständigt kände, längtan efter att en dag se dem på riktigt, gråta ögonen ur sig på en konsert.. Åh jag saknar verkligen den tiden, att kunna ägna all sin fritid så passionerat åt ett band, det går fan inte att beskriva den känslan man hade...