Det ligger... 6 st Geisha-papper på bordet..
Det står en tom cola-flaska på bordet..
Jag har ont i magen.

Igår stod det myskväll på schemat. Fast innan den infann sig så gick jag och Christopher ut på en kvällspromenad, eftersom jag hade gnällt tidigare på dagen om att vi gör för lite tillsammans. Så då bestämde vi oss för att gå ut och gå, och det slutade med att vi gick ända till Ålem och hem igen. Det tog två timmar och en kvart.... Och jag var död när vi kom hem.

Inte nog med att jag hade glömt hur otränad jag är - dessutom glömde jag även att mina kängor inte är världens bästa vandrarskor, och särskilt inte när de är så grymt slitna på insidan i hälen att jag får skoskav på undersidan av foten efter typ en halvtimme. Jag började gnälla redan på ditvägen alltså, och herregud... Hade jag vetat att det verkligen var SÅ långt så hade jag nog fan protesterat waaaay more än jag gjorde igår. Shit alltså. Jag menar, visst man fattar ju att det är ganska långt men när det bara tar 10 min med buss så tänkte jag att dit-sträckan tar man på 30 min, för mig kanske 45... Men vi var fan inne på en timme redan innan vi var framme i Ålem.

Och såhär tycker Christopher att vi ska göra 2 gånger i veckan. Herregud.. Aja vi får väl se hur länge jag orkar med det. Det var ju ganska trevligt ändå förutom att jag hade ont i fötterna (känns idag också vill jag lova!), man får ju verkligen tillfälle att verkligen prata med varandra.

Nu ska jag fixa mig och lämna mannen för dagen - åker dock tillbaka ikväll. "Hur orkar du åka så mycket fram och tillbaka?!" frågar alltid min farmor. Det gör jag inte alltid, men Blomstermåla känns mer som hemma än något annat gör just nu, och då är det ju klart man vill tillbaka igen. Svårt att förklara dedär...