Nu är klockan över tolv och det är en ny dag. Jag inser att det faktiskt är söndagen den 22 maj, vilket innebär att det är exakt ett år sedan jag och min älskade man blev tillsammans. Känns rätt fantastiskt om ni frågar mig!

Detta är mitt längsta förhållande någonsin. Om man inte räknar med lilla Daniel mellan tvåan och trean i lågstadiet, vi höll ihop i typ 1 år och 4 mån eller nåt sånt där, men hur seriöst var det på en skala? Så det räknas inte.

För ett år sen var jag så lycklig på den där grillkvällen hos Sofie. Trots att det var en av de svåraste perioderna i mitt liv, är det också en av de lyckigaste. Det hände sjukt mycket förra våren och sommaren som jag mådde dåligt över, det var början till en helt ny period i mitt liv och nu när man blickar tillbaka vill jag nästan påstå att jag tror jag lämnade en del av den gamla Amanda. Eller gick in i övergångsfasen till vad som var nytt och gammalt. Vid min sida hade jag denna underbara människan som ställde upp med närhet, boende när jag behövde det och tröst. Det betydde så jävla mycket verkligen. Jag kommer alltid minnas det med glädje och värme. Jag minns också hur arg jag blev när jag fick reda på att bekanta och känningar till oss båda slagit vad om hur länge vi skulle vara tillsammans, och oddsen låg på runt en månad... Alltså, varför? Varför bryr man sig så mycket? Extremt löjligt, omoget och fånigt. Känns gutt att nu, ett år senare, sända en tanke till dessa stackars människor och hålla finisen Christopher lite extra hårt i handen när man ser folket på stan, sträcka på ryggen samtidigt som man i fantasin sticker upp långfingret och jublar lite extra inombords. Fast jag har ju aldrig varit någon dramaqueen utåt sett. Straffar hellre folk i det tysta. De förstår ju förhoppningsvis själva hur löjligt det är och det räcker gott och väl för mig. Vi vet ju alla hur det gick ändå.
(och ja, jag vet vilka ni är.)


23 maj 2010

Christopher älskling, är så glad att jag har dig! Du är det bästa som har hänt mig, det finaste jag har och du gör mig lycklig! Jag blir helt tom på ord... Känns som att jag har sagt allting man kan säga tusen gånger om. Du är den jag vill vara med, och jag hoppas på att jag får fortsätta vara det :$ Älskar dig till månen och tillbaka, flera gånger om.. ♥ ♥ ♥