Angående intervjun idag. Som jag skrev tidigare - min magkänsla säger att det inte blev nåt med detta jobbet heller. Bara så irriterande när man vet själv att man kan fixa detta jobbet bara man får en chans, men att man märker på deras uttryck att de tvekar, och då troligtvis pga mina bristande erfarenheter. Känner mig ibland som nån med gravt Down's Syndrom som ska söka jobb som raketbyggare på NASA, tänk er situationen så förstår ni säkert. Bara det att jag varken lider av kromosomfel eller andra begåvningsavvikelser i skallen, har däremot ett jävlar anamma och sjukt driv. De skulle drömma om att ha mig i sitt företag!

 

Inte för att måla upp nån helt skev verkligenhetsbild av mig själv nu som den lysande stjärnan i ett företag som kommer klättra uppåt i karriärstegen... Men jag känner ändå att jag inte kommer nöja mig förrän jag känner att jag uppnått något högre. Kanske låter ironiskt med tanke på att jag just nu sitter i en halvt insnöad etta på 27 kvadrat tillsammans med min sambo och två katter, jag lever på knappt 3000 spänn i månaden och har inte haft ett "ordentligt" jobb på 1½ år sen jag slutade skolan, förutom sommarjobbet i somras. Pinsamt om jag nu aldrig kommer ut i arbetslivet... Då kommer hyenorna föreställande 75 % av Kalmars befolkning som äääälskar att gotta sig i andras motgångar, sitta och skratta högt. Troligen i månskenet. Glappkäftna' och fula.

 

Nej, men i sanningens namn så är det väl klart det är jobbigt att vara arbetslös. Har insett att min huvudvärk, magproblemen och mitt illamående som dyker upp allt oftare numera troligen beror på att jag går runt och oroar mig så mycket - det är jobb, pengar, ångesten i när mina katter beter sig underligt och jag genast får upp tankar om att de måste besöka en veterinär fast jag oftast överreagerar... Mycket att ora sig för liksom. För klart jag oroar mig och känner en ständigt ökad press på att jag inte kan gå runt såhär mycket längre.

 

Men det är där mitt positiva tänkande stiger in i bilden (VINKLA ÖRONEN RÄTT NU, ARBETSGIVARE, för nu drar jag mina kompetenser!!) - jag har den fantastiska gåvan att kunna se de små sakerna i livet och ändå kunna hålla min inställning positiv. Jag ger inte hjärnspökena plats till att existera, för jag vet ju mina positiva sidor. Jag vet vad jag kan påverka, vad som är utanför min handlingsförmåga och jag vet vad som är rätt och fel. Det är därför jag blir så förundrad när det gång på gång ropas upp nya namn som får en chans i arbetslivet, och jag fortfarande sitter kvar här i ett obemannat händelsernas väntrum. Det är ju knappast så att jag har tre tänder, heter Gollum och har träben liksom?

 

Men men, det är bara att söka vidare. Får väl hoppas att mina katter inte dött i diarréattacker pga lågbudgetmat tills dess, och att jag slipper sälja alla möbler till högstbjudande för att ha råd med 500 gram Coop Xtra-pasta för 6,90 kr på Konsum här i bygden. Får även hoppas att jag inte bränt hål på alla mina tröjor i armhålorna tills dess också då min deodorant är slut. Happy life of arbetslöshet <3