Asså åh. Gose-Zhantos. Vad skulle jag göra utan katter i mitt liv? Har haft dem runt mig i princip hela mitt liv. Minns än idag när mamma fick en kattunge, den första katten som var min. Som jag hade längtat. Han var svartvit, orolig och så himla liten - och jag döpte honom till Findus för jag hade alltid velat ha en katt som gubben Pettson hade i sagan. Som pratade och allt. Tyvärr pratade ju inte Findus som mig, men han jamade ju konstant och jag älskade verkligen den katten över allt i hela världen. Grät nästan ögonen ur mig när vi hittade honom påkörd, men då hade han åtminstone levt i nästan tio år med oss och han hade ju haft det bra.

 

Kommer aldrig kunna leva utan katter omkring mig. Den kravlösa kärleken man får tillbaka från dem är nåt jag aldrig vill vara utan. Och som Zhantos - att vakna med honom PÅ sig med den stora burriga svansen som killar en i ansiktet som en liten dammvippa, och Figge som ser ut som en mumsig liten kolaglass i pälsfärgen och som spinner så högt så man får höja tv'n. Att de helst vill ligga i mitt knä när jag sitter vid datorn, helst samtidigt och på varandra för att få plats, och att de alltid ska stå runt fötterna på en när man är i köket fast att man jagar ut dem minst tio gånger varje gång tills de trumpna sitter utanför dörren och blänger på en för att de inte får vara med... Åh! KÄNNER MIG SÅ BLÖDIG NU BUHU <3 <3