Funderar på om man skulle baka en till kladdkaka ikväll bara för att njuta fullt ut av denna helgen och sen köra strikt anti-onyttigt fram tills nästa helg, vet att jag inte borde egentligen men vafan... Har jag bråttom att se resultat eller? Egentligen inte. Ska jämföra mig själv med bilder om ett halvår och se förändringen, ska bli grymt kul och jag är faktiskt övertygad om att min lilla putmage kommer att vara nästan helt försvunnen då. Dessutom är jag ju precis i start-fasen nu, ju längre tiden går och ju mer jag drar ner på sötsaker desto mindre sugen kommer jag ju vara, = inte äta lika mycket skit. Bara det gör ju mycket, herregud jag minskar ju liksom jättemycket i intag bara genom att plocka bort allt godis, allt jag bakar, läsk och saft. Sätter man dessutom in konditionsträningen så borde jag ju rent logiskt tappa "fläsket", haha.

 

Däremot har jag bestämt mig för att inte fokusera på siffrorna. Jag har aldrig i mitt liv varit särskilt fixerad vid min vikt, jag vet själv att jag ligger på en alldeles normal viktsiffra av 53 kg till mina 163 cm. Däremot vet jag att så som min kropp ser ut just nu, det är inte så den har sett ut och det är ju pga allt godis och framförallt chokladen, samt stillasittande. Och det som skrämmer mig mest är hur jag ser ut på insidan - hur mina blodkärl ser ut, hur mitt hjärta pumpar, vart allt detta onyttiga har satt sig någonstans. Jag är medveten om att det inte är så mycket som syns på utsidan, men allt måste ju ta vägen någonstans eller hur? Och så mycket överskott som jag tryckt i mig, det måste ju lagras någonstans?

 

DÄR ligger mitt driv. Jag vill ha en så frisk kropp som möjligt när jag är 50+. Inte känna mig som en åldring redan vid 30. Men självklart känner jag det som de flesta känner, att man eftersträvar att bli liiite smalare, liiite mer nöjd med sig själv, liiite mer attraktiv. Jag ska inte sticka under stol med att jag känner mig sladdrig, även att jag på något sätt absolut inte är tjock. Många kanske suckar nu och undrar hur jag kan sitta och skriva sådär när jag är uppenbart smal och det finns andra som är betydligt större än mig, men det handlar om självkänsla och att faktiskt vara nöjd själv. Känna sig stolt. Och jag är inte stolt över hur jag utan problem kan kränga en hel kladdkaka själv på en kväll och avrunda med en 200-grammares Marabou kvällen efter. Jag vill ändra på det.

 

Och faktum är att nu när jag väl satt igång och fått in rutiner - jag mår så himla mycket bättre på alla sätt! Jag vet inte om det är inbillning, men jag kan nästan känna själv hur kroppen förändras fast att det bara gått några veckor. Mitt sinne känns lättare för varje vecka. Jag sprang i intervaller ner till stationen en dag efter skolan för att hinna med tåget - jag orkade mer än 100 meter och det kändes inte som att jag skulle tappa andan när jag kom fram. Andfådd och svettig, javisst - men jag hade en helt annan ork.

 

Den stora frågan är ju då - ska jag unna mig kladdkaka ikväll också, eller skita i det? Det är en svår fråga. Jag vet att jag egentligen inte borde, men samtidigt - herregud, vem bryr sig? Det är ju mig det handlar om. Grönsaker är nyttigt för kroppen, kladdkaka är nyttigt för själen. Det behövs en bra balans där emellan för att man ska nå sitt mål. Det kanske inte är det optimala att käka kladdkaka två dagar i rad, men what the hell... Jag har ett helt liv på mig. Och så bra som jag mått hittills sen jag började med träningen, så vet jag att det inte kommer vara nåt jag bara kommer sluta med. Jag kommer fortsätta. Men jag tänker inte köra nån Hitler-style på mig själv för det, med en massa förbud om saker jag inte ska äta eller hur mycket jag ska träna. Riktlinjer, men herregud man är ju bara människa.