Att folk snackar skit. Just detta verkar jag ändå ha skonats någorlunda ifrån, åtminstone vad jag vet. Inte många gånger det hänt att jag fått reda på att folk snackar om mig på ett negativt sätt. Beror nog på att jag omger mig med bra personer som tycker bra om mig. Jag har verkligen världens bästa vänner!
De få däremot som jag vet snackat om mig blir jag så rysligt förbannad på, speciellt när man inte varit annat än en bra vän och ställt upp i alla jävla väder och skällt ut idiotiska pojkvänner, svarat i telefonen mitt i natten när dennes liv vänts upp och ner och hängt med på galna utekvällar fast att jag kanske inte alltid velat. Och sen få höra i efterhand att man tydligen gjort precis tvärtom, dvs att man aldrig ställde upp i de svåra tiderna utan varit nonchalant, att man varit girig och alltid skulle ha betalat för sig då jag aldrig hade råd med nåt - ursäkta mig men det är inte riktigt så jag rullar, jag är snarare en sån som hellre avstår och är nykter om jag inte har råd, än att jag låter någon betala för mina drinkar på krogen. Jag skäms när folk betalar för mig.

Och jag skäms ännu mer nu, när man tillåtit någon att betala en ett par drinkar eller diverse cigarettpaket för att man trodde att denna gjorde det av välmening och ville det. För att man var nära vänner och att man vet att jag återgäldar det en annan dag. Jag skäms så jävla mycket över hela detta för det är precis det jag fruktar när folk ska hålla på och vara snälla - att de kastar det tillbaka i ansiktet på en och att man framstår som otacksam och girig inför andra personer. Jag är en ödmjuk människa som vill vara alla till lags och låter ofta folk bestämma åt mig för att jag vill att de ska känna sig nöjda. Därmed inte sagt att jag har några som helst problem att stå upp och säga till när något är fel, som nu.

Det finns inget jag hatar så mycket som rena lögner, det är en fruktansvärt ocharmig egenskap att besitta. Oavsett hur en relation utvecklar sig så är det värsta man kan göra att sitta och snacka massa skit med folk, och speciellt i denna jävla staden vi råkar bo i och speciellt till gemensamma vänner för det är sånt som alltid kommer fram i vilket fall. Jag vet inte vad det är mer för skit du suttit och ljugit ihop med andra eller om det är det enda, men jag drar slutsatsen att du är bitter och osäker oavsett hur självsäker, mogen och vuxen du intalar dig själv att du är. Skitsnack bottnar oftast i att man har issues med sig själv, och troligen är det ju så även i ditt fall då jag verkligen inte vet vad jag gjort dig. Eller så trivs du bara med att prata skit om dina "vänner". Men jag tror att det är i dig själv problemet sitter. Tråkigt att det ska gå ut över mig, jag ställde verkligen upp för dig.

 

Jag brukar liksom inte skriva sånt här för det är så tråkigt att läsa för folk som inte är inblandade, men jag kände att jag för en gångs skull skulle skriva ett långt jävla inlägg om hur tragiskt jag tycker sånt här är och ändå trycka tillbaka eftersom vi inte hörts. Och jag vill helt ärligt inte lyfta luren och ha den trötta konversationen om vem som inte hört av sig till vem, och om vart det hela började. Allt det känns ointressant, för att mitt skepp med min besättning seglade för länge sedan iväg medan du stod kvar på kajen, upptagen med att sälja in din värdelösa historia hos andra.

 

Nu ska jag segla iväg till kylskåpet och ta det sista av äppelpajen innan jag somnar.