Idag var det dags för sista ultraljudet som vi haft inbokat, har sett fram emot detta jättemycket! Dels för att mannen inte kunde följa med förra gången när jag var där i v 12, och dels för att man i detta stadiet kan se en antydan till vad det kan bli för kön på barnet! Och detta är ju något som både jag och mannen känt från allra första början att vi vill ta reda på. Många som blivit förvånade när jag sagt att vi vill ta reda på könet, för många är det ju själva spänningen i att inte veta vad det blir. Men för mig har det faktiskt känts självklart redan innan jag blev gravid, och detta är inte nåt jag funderat över nu heller egentligen utan nåt jag vetat hela tiden att jag vill göra. Och mannen ville också veta, så idag var det spännande att åka upp till sjukhuset!

Visade sig ju vara lättare sagt än gjort, haha... Det är en sprattlig bebis vi har, det kunde vi lugnt konstatera! Den sprattlade och bökade runt, och eftersom det är så mycket plats där inne nu så "flöt" bebisen mest iväg när hon drog över magen, hahaha! Men efter mycket om och men så kunde hon mäta det hon skulle, så från huvud till stjärt är alltså Kotten runt 12 cm nu (tror jag, varken jag eller mannen kunde minnas nu när vi kom hem exakt vad hon sa), och sen får man lägga på lite extra med benen, då hen var ihoprullad som en liten boll med armarna korsade över ansiktet först. Det jag blev mest förvånad över var hur jävla mycket PLATS det faktiskt finns fortfarande, herregud jag som känner mig så uppsvullen och är stenhård på magen upp till naveln nu liksom och så kan bebbson flyta runt bäst hen vill där inne fortfarande, haha snacka om sjuk känsla!

 

En annan häftig sak var också att jag kunde se på skärmen när bebisen rörde sig och jag faktiskt kände det samtidigt som ett litet bubbel. Senast jag var där såg jag ju att den rörde sig men det var ju inget jag kände. Nu vet jag ju att det är bebbson som sprattlar där inne varje gång det känns sådär, hihi! Hade en jättebra sköterska också som förklarade jättenoga vad hon gjorde och vad allting satt osv, så det kändes jättebra. Kollade hjärtat gjorde hon också, och det satt på rätt plats, hade sina fyra kamrar och pickade på som det skulle - även att det tog sin lilla tid att få en bra bild av just hjärtat då bebis utförde morgongymnastik haha! Men allt såg bra ut som hon kunde se, så det kändes jätteskönt att höra!

 

Sen kom vi ju till det här med kön - och utefter vad HON kunde se så verkade det som en liten tjej, "det verkar faktiskt se ut som blygdläppar" hahahaha men sen å andra sidan är det bara en bedömning med 80 % chans att det är rätt, så hon sa att vi skulle ta det med en nypa salt eftersom det ändå kan vara en pojk. Men hon sa också att hade det varit en kille så hade hon mycket enklare kunnat se det, då den bedömningen ligger uppåt 97 % säkerhet. Så ja, jag har ju en liten känsla på en tjej men jag vet inte om det är för att det är vad jag hoppats på eller om man faktiskt har en såndär "kvinnlig initution". Vi får se helt enkelt! Nu får vi ju inte se plutten förrän den tittar ut så det blir spännande 5 månader nu tills september. Datumet ändrade vi inte på heller - förra sköterskan beräknade till den 2 september och hon idag kom fram till den 3 september med dagens mått mätt. IIH!