18 april - ville gråta högt och gömma mig

Hade en gosig stund med den röda pälskorven idag. Figge-katten, alltså. Han har på en rekordkort tid gått från tanig hankatt till nåt som liknar en dunderstor korv med ben.

I VILKET FALL. Vi myste. Klappade Figge på ryggen och han strök sig sådär hårt och våldsamt tillbaka mot mig som katter gör när de är helt galet med på noterna. Som ni säkert vet om så kan man även klia katter precis ovanför svansen och då skjuter de upp ryggen och tycker det är jättegosigt - så gjorde jag alltså med Figge, och han vänder upp svansen och även röven mot mig... VAD SER JAG?! En fästing! I prutten!

Näe hörrni, det var traumatiskt. En blandning av skräck och skratt fyllde mig. Stod i valet och kvalet om jag verkligen skulle ge mig på att plocka bort ohyran, men å andra sidan - stackars Figge. Jag är ju inte världsmästare på att plocka fästingar i vanliga fall heller, så det var med ytterst stor försiktighet och ganska så mycket komik som jag och mannen hjälptes åt att hålla Figgen så jag kunde avlägsna den rackaren. Trodde aldrig jag skulle behöva stirra in i min katts daimkryss på detta sätt som jag fick göra idag.... Nån gång ska väl vara den första. Förhoppningsvis blir det inte fler gånger heller...

Ha ha festing i prutten. Det tyckte jag lär kul:)