Såhär ser det alltså ut majoriteten av de gångerna jag legat på sidan och rullar över på rygg. Har lagt upp en sån här bild tidigare men då var det inte ens i närheten av så synligt som här. Känns lite som att ha en alien i magen ibland - det sprattlas och lever sitt eget liv och det är inget man går och tänker på, men egentligen är det ju värsta grejen. Så jävla science!

 

Var ju lite orolig där ett tag att man inte fick sova på höger sida eller på rygg, pga den stora kroppspulsådern som kunde komma i kläm så man blir yr eller stryper syret till barnet (hemska tanke) - men barnmorskan upplyste oss om på föräldrakursen att så länge man inte själv mår dåligt av det så såg hon ingen anledning till varför man inte ska kunna sova på rygg. Känns ju rätt logiskt egentligen när man tänker efter.. Det är ju min kropp som tar stryk medan bebbson flyter omkring i nån badring där inne och dricker paraplydrinkar i nio månader. Tror man oroar sig för mycket, men hur kan man inte?!

 

Känner såååå himla tydligt när man ligger på sidan och har sidan av magen mot madrassen när bebbson sparkar - det blir lite samma effekt som när man hoppar på en såndär stor studsmatta som de har på campingar på sommaren.

Magen rakt upp/fritt hängande i stående position = bebis studsar på campingstudsmatta.
Magen mot madrassen = bebis hoppar på marken BREDVID campingstudsmattan.

I detta sammanhanget ska då madrassen jämföras med marken. Hårt och stumt. Och bebis hoppar på. Det gör nästan ont, obehagligt är det i varje fall så nu är det ju jättebra att jag vågar sova på rygg för då slipper jag känna av det så mycket. Då sparkar hen neråt ryggen istället, men det känner ju inte jag av. Men det kan nog mina stackars trögarbetande tarmar må bra av - lite bebismassage. Helvete vad de arbetar långsamt. Katrinplommon är en bestående diet.