Åhh jag känner mig så orolig hela tiden! Trots att jag varit gravid i flera månader nu så känns det bara som ett litet tag, jag vet inte om det beror på att jag faktiskt inte är så stor runt magen och inte upplevt mig själv som gravid förrän fram tills nyligen? Och det är väl med denna ökade medvetenhet om vad som faktiskt är på gång, så blir det mer verkligt = jag oroar mig mer för att allt är som det ska med bebisen. Eller så är det hormoner och mammainstinkten som kickat in. Jag vette fan.

 

Det är så tråkigt att jag går runt och oroar mig med, inget har ju känts fel hittills! Vad jag vet ialla fall, inte som att man vet det heller... Men jag mår ju kanonbra, jag har god aptit och äter mig mätt trots att magen står i fyra hörn i flera timmar efteråt, jag har inget illamående och jag har aldrig känt någon konstig smärta förutom i naveln men det känns ju rätt så naturligt. Jag har aldrig haft någon blödning och jag känner bebisens rörelser varje dag. ÄNDÅ OROAR JAG MIG?!

 

Och trots att jag känner själv att magen växer så blir jag orolig för att den inte växer tillräckligt snabbt. Vet ju att alla är olika med det där - det beror ju helt på hur moderkakan ligger, hur starka magmuskler man hade sen tidigare och om man varit gravid innan och fött barn, men vafan... Kan ju inte låta bli att känna mig liten.

 

Och så allt annat, typ mat. Tar bebisen den näringen den behöver? Äter jag tillräckligt med grönsaker? Kan jag äta en glass om dagen med gott samvete så länge jag äter ordentliga och varierande måltider? Hur mycket kan jag röra på mig och ta i utan att nåt ska gå galet? Hur känns det när nåt gått galet? Hur känns det när man ska varva ner - för alla säger ju att "du får känna efter själv"? Är det farligt att vara överdrivet mätt i flera timmar? Kan jag fortsätta klättra upp på köksbänken varje gång jag behöver nå nåt i skafferiet så länge det inte gör ont? SO MANY FRÅGOR GODDAMNIT.