6 maj - hur allt bara ändras
2013-05-06 @ 21:59:07
Tänker ibland på hur livet hade sett ut om jag inte valt att skaffa barn. Vad hade jag haft för prioriteringar i mitt liv? Hade vi letat lägenhet lika intensivt? Hade jag levt mitt liv som vanligt? Det är spännande det där. Jag har aldrig ångrat att vi valde att köra på - däremot kan jag känna frustration över att jag är uppe i en förvandling jag aldrig upplevt tidigare och att jag inte har kontrollen jag är van vid att ha. Graviditeten är något som bara händer utan att jag gör något. Jag vet vad som väntar i september, men ändå inte. Det är så roligt och spännande, men samtidigt lite läskigt. Men ändå så fascinerande! Fatta hur otrolig kroppen är som utvecklar en helt ny människa INUTI en annan människa. Sen en dag efter 9 månader vet den nya människan plötsligt att den ska ut, och allt detta händer utan att man ens gör nåt. Det är nån form av högre grej som bara sker - lite som när man djupanalyserar livets mening och inser att vissa saker är det inte meningen att man ska förstå. Det bara händer.Och så går man här och väntar, plötsligt inser jag hur mycket jag växt redan. Hur mycket jag kommer fortsätta växa som människa. Jag har ett helt annat tankesätt som startade från den stunden jag fick plusset på stickan. Jag tror det är oundvikligt att inte förändras på nåt sätt när man första gången får reda på att man är gravid - oavsett om det var önskat eller inte, och hur man än väljer att göra. Det förändrar en. Jag är både rädd och förväntansfull. Rädd för vad som komma skall, rädd för vad som sker med mig utan att jag gör nåt... Förväntansfull för jag vet att det kommer berika mitt liv. Glad för jag vet att vi skapar en familj, att jag gör detta med han jag älskar mest i hela världen. Att vi binds samman. Det känns så otroligt mäktigt när man stannar upp och tänker på det. Nu buffar bebis, haha också det en känsla i en helt egen liga... Tror det är nattetajm.
Kommentarer
Trackback
