Överallt så läser och får man höra gravida kvinnor som inte kan poängtera nog om hur fantastiskt MYSIGT det är när deras barn börjar sparkas i magen!

 

Jag vet inte om det är nåt fel på mig, men jag kan nog inte riktigt hålla med om det där än, haha! I början var det en riktigt absurd känsla att känna hur det liksom rörde sig helt okontrollerat i magen. I och för sig - allt eftersom tiden gått nu från det att jag kände det första fladdret så har jag ju vant mig mer vid känslan. När bebisen inte är så våldsam och mest puffar runt lite kan jag ju tycka att det är mysigt, för då vet man att den är vaken och då känns det mysigt att klappa lite på magen och känna hur det bubblar till lite på andra sidan.

 

Men framåt kvällen - helvete vad obehagligt det kan bli då! Jag märker ju tydligt hur den blir starkare och starkare, nu börjar jag ju faktiskt känna av riktiga sparkar. Och eftersom bebisen växer och får mindre utrymme också så blir det ju att man känner av fler rörelser än tidigare veckor. Så på kvällarna är ju den mest aktiva perioden för bebisen, och då är det ju tydligt att den har mest energi för då bökas det runt ordentligt där inne - nästan så man hoppar till automatiskt ibland för det känns så konstigt. Haha men man vänjer sig väl vid det också! Sen kommer man väl tycka att de rörelserna man känner nu är ingenting när man kan jämföra med de riktiga karatekid-sparkarna. Läste om en som fick en spricka i sitt revben pga sin bebis i magen. Väntar på den dagen.