Ja hörrni, de stående kommentarerna numera från folk jag inte känner eller de jag inte träffat på länge är alltså "det var ingen stor mage!" eller "..men du är inte så långt gången va?", well... Magen är inte särskilt stor än men det syns ju nu att jag faktiskt ska ha barn. Sen har väl jag aldrig varit nåt jättefan av massa tajta kläder, och de få jag har kvar som passar är antingen för korta t-shirts eller dedär korta kjolarna som just nu slutar mitt på bulan = ingen smickrande figur. Har med andra ord lite svårt att framhäva min lille mage nu, så jag tror många upplever mig som mindre än jag är. Tar jag på mig t.ex en lös blus så har jag ju trollat bort magen i princip.

 

Men det kan ju vara ganska skönt att man inte blir som en boll direkt, den tiden lär ju komma förr eller senare ändå. Och med tanke på hur otymplig man kommer vara under den perioden så ska jag nog bara vara glad över att man slipper känna sig osmidig jättelångt i förväg, haha! Kan inte fatta att jag faktiskt gått halva tiden nu, känns ju helt otroligt? Och nu när det känns mer på riktigt har jag börjat tänka allt mer på förlossningen också. Bebis är ca 20 cm lång nu, vilket innebär att den snart är som en linjal. EN LINJAL! Och den ska bli typ dubbelt så stor mot vad den är nu. Och då snackar vi bara längd - det är ju en bredd på lille sparven också... Och så ska den ut - UT UR MIN FIFFI. Herregud mina vänner, förstå hur galen den dagen kommer vara.