Diz mama iz trött iday.Det är inte ofta Joline är otröstlig, så när det väl händer blir man nästan lite chockad. Dels över det avgrundsvrål som denna lilla människa kan utstöta under så pass lång tid, men också över det faktum att det finns de föräldrar som har det såhär jämt med sina kolikbarn. Hur orkar man med det? Är djupt imponerad över det, och respekten för mina egna föräldrar har även ökat något enormt med denna insikt då jag själv hade kolik som liten. Mamma och pappa - tack för ni stod ut!Så Joline skrek alltså i princip oavbrutet (med undantag för korta andningspauser och tvåminuters-powernaps) igår mellan kl 20-02:30. Man får vara tacksam att det inte händer så ofta...
