Herregud. Hittills har vi väl varit bortskämda med att dottern är världens snällaste unge som i princip aldrig skriker och är extremt lätt-tröstad, så hela den här karusellen om att hon börjar få TÄNDER nu får en ju nästan att slita av sig lite hår på skallen. Eller ja, det måste vara tänderna för jag kan verkligen inte komma på nån annan anledning till varför hon är så gnällig med NOLL tålamod. När hon är trött är det värst för då blir hon ju extra kinkig över allt.Läste lite om tandsprickning; "...ca en månad innan den första tanden kan barnet vara orolig och ha ont..." EN MÅNAD?! Jesus låt det gå fort! Vi har iallafall införskaffat en bitring med vätska i som vi har i kylen som svalkar när hon tuggar på den, och snälla Madde köpte också bitringar i 6-månaderspresent förra veckan till henne så det är väl bara att bita ihop (hehe..) och lida igenom detta! Det är ju trots allt jobbigast för henne, sen mycket nytt att smaka på, magen vänjer sig vid andra konsistenser, hon är mitt i en utvecklingsperiod... Det är mycket nu för lilla tjejen!
