Jag har äntligen frigjort mig.
Åtminstone så känns det så.
Just nu....

Jag vet inte om jag kan lita på mig själv denna gången heller. Men det känns annorlunda nu jämfört med hur det kändes sist. Då tvingade jag mig själv att acceptera något jag vägrade att tro, jag ville in i det sista tro att det kunde funka... Nu vet jag att det inte blir så, att det aldrig någonsin kan bli något. Det är färdiglekt nu, för jag har äntligen insett sanningen.
Och det gör inte ens ont.
Jag är helt enkelt... Okej. Mer än okej. Jag är bättre än någonsin.
Starkare än någonsin.
Större självförtroende än du någonsin kan förstå.

Jag är nån annan nu, men det är det bara jag som vet.
Och det är tack vare dig.
Jag tackar nån som krossat mitt hjärta, lekt med mina känslor och betett sig allmänt illa mot mig fler än en gång.
Tack.
Men du är ändå en röv. Nåt annat ska du inte tro. Hejdå.