26 augusti - dåligt tajmat!

2013-08-26 @ 10:02:10
2. Gravid
Kommentarer (2)
Nu blir det detaljer hörrni!
 
Vaknade runt 04 imorse av förvärkar, försökte verkligen somna om men det gick inte. Var uppe och kissade typ 18 gånger innan jag sista gången upptäckte att jag liksom aldrig blev helt torr när jag torkade mig - torkade och torkade innan jag insåg att det måste vara slemmisen som var på väg. Jaha nu händer det, tänkte jag. Då var klockan 07.
 
Gick och la mig igen, och hade nääästan lyckats slumra till när jag kände hur nåt började rinna till! Kastade mig upp ur sängen för att rädda madrassen, ropade till mannen "NU GÅR VATTNET!" och tog mig snabbt till toaletten med ett spår av vatten efter mig, för att avsluta med ett riktigt "film-splash" på badrumsgolvet. HAHA ofta det ens splashade?! Det trodde ju inte jag att det skulle göra!
 
Värkarna gick från att ha varit relativt regelbundna med 10 minuters mellanrum hela morgonen, till att stanna av lite nu efter vattenavgången. Ringde ju till förlossningen och barnmorskan där sa att vi kunde stanna hemma så länge jag känner att jag klarar det, och så länge värkarna inte avstannar helt och vattnet ändrar färg. Så typiskt bara att det ska ske IDAG - hade ju förtusan min uppkörning idag!! Och mannen skulle iväg till Växjö på föreläsning om någon kurs han skulle gå, och det blev ju också inställt pga detta nu haha! Ja ja, NU BLIRE ÄNTLIGEN BEBIS!
 
 
 
Sitter här i full skyddsmundering, på en tjock handduk för att undvika eventuella olyckor i soffan! Nu ska jag lägga mig och klocka värkar och försöka få lite vila.

23 augusti - förlossning på film vs verkligheten

2013-08-23 @ 21:57:47
2. Gravid
Kommentarer (0)
På film, så börjar ALLTID en förlossning med att vattnet plötsligt forsar, allt blir jättedramatiskt och den gravida kvinnan i filmen får svettig och flåsande i baksätet på en taxi ta sig till sjukhuset med ett barn halvvägs ut mellan benen. Såhär har ju jag trott att det sett ut på riktigt också, fram tills jag blev gravid. Tydligen behöver en förlossning inte alls starta med vattenavgång. Det är inte alltid det forsar ut heller - tydligen kan det komma lite grann åt gången bara. Det kan också dröja flera dagar innan förlossningen väl startar efter att vattnet gått - det produceras nytt vatten hela tiden tydligen. (Men som regel hör man ju alltid av sig till förlossningen när det inträffar ifall man behöver komma in så de får göra en kontroll.)
 
Och nu har jag som höggravid börjat fundera allt allvarligare på vad jag skulle göra om vattnet skulle gå, och jag är på stan. Eller tåget. Eller hemma hos någon annan. Jag är ju så ofta ute på språng och har ju lite svårt att sitta hemma en hel dag, så risken för att vattnet plötsligt skulle gå när jag är på offentlig plats känns ju ganska hög.
 
Är det nu man ska börja packa med sig extra brallor, trosor och ladda upp med dunderbindor i handväskan ifall det skulle hända? En handduk om man måste sätta sig i en buss/bil/tåg? Tänk om jag står i Kalmar med ett Niagarafall i byxorna som jag inte kan göra något åt? Inte för att jag egentligen skulle bry mig om vad andra människor tycker - jag menar, står en kvinna med gravidmage och helt blöta byxor på så känns det ju rätt uppenbart vad det är för något som har skett, ingen kan ju klandra en för det liksom... Men bara grejen över att inte vara hemma när det händer! Lite jobbig tanke.
 


Här är förövrigt HELA PIZZAN (nåja, uppäten...) som jag lyckades kränga tidigare idag. Hela! Hur fick den plats?! Jag åt dessutom upp snabbare än mannen, och det känns ju helt otroligt med tanke på mitt begränsade utrymme i magen. Hur fan gick det till, haha är chockad! Men gott var det.
 

23 augusti - fredag

2013-08-23 @ 12:58:23
1. I'm drunk, I suppose
Kommentarer (0)
Hej! Min första fredag på myyyycket länge som det verkligen KÄNNS som fredag också, haha! Tog en lång sovmorgon, låg kvar i sängen med mannen i över en timme imorse och bara låg och pratade, samt kollade på "Orange is the new black" innan vi gick upp och åt en onyttig frukost bestående av ostfrallor och varm o'boy.
 

Tänkte bara ta det lugnt idag och ta dagen som den kommer - ska dra med mig mannen ner till centrum för kattsanden är slut och behöver ju någon som bär den! Behöver juice också. Och kex. Sen har jag varit sugen på pizza i flera dagar så frågan är om man inte skulle festa till det lite nu när det är löning och allt och ta en riktig svullokväll?
(HAHA älskar att jag numera "festar till det" som en riktig pensionärs-Svensson med pizza på en fredag, så typiskt svenskt!)
 
 

Och ingen bebis ännu. Inga känningar, ingenting. Antar att den vill stanna ett tag till där inne... Fick en rolig förfrågan av Maria på Twitter som lite lätt hysteriskt frågade om jag födde nu "eftersom jag inte uppdaterat på länge", hahaha ååh är jag verkligen en sån Twitternarkoman?! Jo det är jag. Erkänner. Twittrar mer än något annat. De sociala medierna har mig i sitt grepp.
 
 
 
 

20 augusti - v.38+0 (v39)

2013-08-20 @ 22:35:17
2. Gravid
Kommentarer (0)
Man skulle ju kunna tro att jag deltog i Ironman denna helgen som var och att jag fortfarande lider av tröttheten efter det, men jag får väl lov att erkänna att ett triathlon nog är det sista jag skulle ställa upp i just nu. Helvete vad trött jag är.
 
Har liksom inte gjort ett skit idag. Satt hela förmiddagen hos farmor och bara åt, innan jag åkte till stan och hade körlektion. Somnade i eftermiddags när jag kom hem, sov 2 timmar, låg i soffan och väntade på mat och sen har jag bara suttit/legat på samma ställe hela kvällen. Och nu är klockan närmre halv elva på kvällen och jag är sömnig. Igen. Fattar inte vart tröttheten kommer ifrån.
 
Och på bebisfronten är det lugnt - IGEN. Jävla trollbebis som luras. Kan den inte bestämma sig för att ploppa ut snart liksom?! Imorgon ska jag skriva förlossningsbrev och skriva en lista på vad man ska ta med sig när dagen väl infaller så man slipper stå där snopen med byxorna fulla med fostervatten och försöka komma ihåg allt man ska packa ned. Och så ska jag sluta med mitt sockerfrosseri nu som jag haft de senaste två veckorna, för jag vill inte ha en större bebis än detta! Känns som att jag snart exploderar.
 
OCH NEJ det är inte min vänstra tutte man ser högst upp bredvid den andra UTAN MIN ARM som håller i linnet, hahahah! Det ser dock jävligt suspicious ut kan jag ju medge, men kände att jag behövde påpeka detta innan nån annan gör det hehe.

18 augusti - lever ut alla gravidklyschor

2013-08-18 @ 22:57:00
2. Gravid
Kommentarer (0)
Kände mig verkligen som ett klassiskt exempel på den svenska, gravida kvinnan igår när jag aggressivt vaggade ner mot stationen för att ta tåget till Kalmar.
 
För det första så var det så förbannat kvavt ute, vilket jag helt missat och därför klätt mig i jeans dagen till ära.
För det andra så var jag försenad och hade dessutom precis innan jag klev ut genom dörren, haft ett hormonellt utbrott på mannen pga att han lånat mitt busskort utan att lägga tillbaka det och så tog det flera minuter innan det hittades och då var jag rejält sen.
 
Så svettig, förbannad och stressad pinnade jag på det allra fortaste jag kunde ner till stationen - en sträcka som normalt sett tar närmre 20 minuter i o-stressad preggotakt. Nu hade jag 10 minuter på mig. Men jag hann fram, för att upptäcka att tågjäveln var försenad 5 minuter och att jag därmed hade skyndat mig helt i onödan.
 
Och väl på tåget fortsatte svett-festen då typ ALLA I SVERIGE var med på det där jävla tåget och tog upp allt syre så det inte fanns något kvar till det stackars gravida åbäket. Och där och då bestämde jag mig för att spela ut gravidkortet helt och bara skita i att jag satt i en vagn full med människor - jag drog fram ett gammalt A4-papper ur väskan och så började jag helt ogenerat fläkta mig i ansiktet med denna. Nåt jag ALDRIG skulle gjort i vanliga fall. Men när jag satt där så slog det mig att vafan, här har jag stressat mig fram i en kvav sommardag, jag har jeans och är helt klädd i svart, jag är höggravid och alla säger alltid "det måste vara jobbigt att vara gravid såhär mitt i sommaren!" precis som att alla tycker det, så då bestämde jag mig för att idag, då är det fan jobbigt. Och det ska ingen få klandra mig för att jag tycker.
 
 

18 augusti - det är lika bra man vänjer sig

2013-08-18 @ 22:03:00
2. Gravid
Kommentarer (1)
Sedan dag ett, när jag fick fram det där plusset på stickan som bekräftade att jag hade ett groende liv inuti mig, så har jag känt rädsla. Jag har också varit glad, förväntansfull och blivit blödig på ett helt annat sätt än jag någonsin känt förut. Men den överhängande känslan som alltid funnits där, rädslan, den har varit bestående. Och jag har hela tiden väntat på att den ska försvinna.

I början oroade jag mig för att jag skulle få missfall. Sen kom rädslan över om jag åt ordentligt och tillräckligt varierat. Hand i hand med detta, har jag känt rädsla över hur det skulle bli med jobb, ekonomi och om vi skulle hinna få en lägenhet i tid. Känt mig rädd att saker inte ska lösa sig. Att man inte är redo. Och när jag insåg att jag visst är redo - då kom rädslan över att jag kanske kommer bli en dålig förälder. Att jag inte kommer fatta att man gör nåt fel och så förstör man sitt barn.
 
Det är rätt sjukt när jag tänker tillbaka på det - hur mycket jag har oroat mig. Och hela tiden tänkt "men jag kommer nog inte känna mig rädd sen när förlossningen närmar sig, när jag vant in mig i det här". Men om sanningen ska fram så sitter jag här nu, två veckor innan beräknat datum, och är fortfarande rädd. Trots att vi har allt klart, vi har vår lägenhet, jag har jobbat hela sommaren, jag känner bebisen varje dag i magen, jag har haft en normal graviditet, vi har allt vi behöver till barnet på alla plan - både vagn, kläder och övriga tillbehör. Och ändå är jag rädd.
 
Och det är först nu som jag faktiskt inser att den här rädslan nog aldrig kommer försvinna. Jag kommer alltid ha något att oroa mig för. Just nu är det förlossningen och hur jag kommer klara den. Sen själva tiden när man ska hem från BB - vi ska helt ensamma ta hand om den här sköra lilla bebisen och jag bara undrar hur jag ska klara av att ta hand om den lika bra som mina föräldrar tog hand om mig. Hur gjorde mina päron liksom?! Jag är inte ett dugg orolig för mannen för jag ser verkligen en pappa i honom och jag vet att han kommer vara toppen. "Fatta vad mysigt det kommer bli?!" är hans egna ord från ikväll kring detta.
 
Så börjar jag tänka på min mamma och hur hon hönsat med mig, och hur farmor hönsat med pappa, och hur alla mammor jag träffat hönsat med sina barn, och plötsligt förstår jag alla mammor i världen! Jag fattar varför nu. För man vill sitt barn allt gott i världen, man har burit det här lilla livet i nio månader och man utvecklar nåt alldeles speciellt band. Och det är väl bara dags att man vänjer sig vid en livslång oro. För det kommer alltid finnas nåt man kommer oroa sig för när det gäller ens barn - nyfödd eller vuxen, självständig individ. Senare kommer oron kring att lämna sitt barn ensamt med en barnvakt, inskolning på förskolan, oron kring kompisar, första skoldagen, tonårstiden (lär behöva starka mediciner under de åren om man är såhär hispig redan nu....), vuxentiden och sen ska man få barnbarn att oroa sig för OCKSÅ utöver detta... Ja ni märker ju. En evig spiral. Och jag har inte ens fött mitt barn än.
 
Lika bra man vänjer sig.
Men jag ser fram emot det mer än någonsin.
Jag längtar tills jag får visa mitt barn världen, längtar tills jag får lära denna lilla människan allt jag kan och uppfostra denne till en stark individ med hjärtat på rätta stället. Jag längtar.
 
 

15 augusti - en jävla massa gnäll

2013-08-15 @ 13:58:00
2. Gravid
Kommentarer (0)
Ja hörrni, ni får ursäkta att det blir en del gnäll MEN IDAG ÄR DET BEFOGAT.
 
Är så arg nu! Vaknade imorse, allt är som vanligt. Käkar frukost, går runt utan problem men var skittrött så gick och la mig en stund på förmiddagen innan jag skulle åka till Kalmar och ha körlektion.
 
Vaknar typ 45 min senare och kan plötsligt knappt resa mig ur soffan? Tänkte inte på det först, händer rätt ofta att jag får sendrag i ljumskarna/magen långt ner när jag reser mig för hastigt. Gjorde ett nytt försök, klarade att räta ut mig till stående men fan inte att gå. OMÖJLIGT ATT RÖRA BENEN, det smärtar helt otroligt mycket då i både ljumskar, rygg och långt ner i magen. Skulle hjälpa Christopher att flytta ett bord men jag kunde liksom inte ens ta tre steg framåt. Får vagga fram i lägenheten för att ens ta mig framåt.
 
Fick helt enkelt acceptera mitt öde - foglossning. Och att jag inte kunde åka in och ha min körlektion idag (som jag verkligen behöver egentligen....), men hur fan skulle det gå - kommer ju inte ens kunna ta mig ner till tåget! Så nu har jag tagit ett bad som hjälpte lite grann, tröstätit chokladmousse och tänker nu läsa på om smärtlindringar inför förlossningen och lite senare sätta igång någon serie. Sur så satan. Hade ju kunnat tvätta eller nåt annat viktigt, men nej för all del...
 

Innan jag somnade. FAN VAD MYSIG OCH NÖJD MAN KAN SE UT DÅ.
 

14 augusti - molvärk & liggdel

2013-08-15 @ 00:18:44
2. Gravid
Kommentarer (0)

På bild ovan kan ni nu beskåda vår kompletta barnvagn! Vi köpte den ju som sittvagn för 3 veckor sedan, men liggkorgen hade de inte fått in då så vi la en bokning på den enda liggkorgen i just denna färgen som skulle komma till Babyproffsen i Kalmar. Och denna veckan kom den, så vi hämtade upp den idag när vi ändå skulle städa med pappa och farmor och sen få skjuts hem. Och fan vad lyxig den känns... Helt otroligt glad och tacksam över mamma och styvfar som finansierade detta vrålåk! När bebisen kommit och vi har hunnit använda den lite så ska jag göra en recension. Det jag kan säga nu är att den känns otroligt lätt, och att den fungerar bra som katt-skrämmare.
 
Ja och påtal om "när bebisen kommer".... Skrev ju igår att jag känt mig skum i kroppen men att det troligtvis är lite inbillning för jag letar tecken nu? MHM ELLER, har fan dragits med molvärk/mensvärk nästan hela dagen bara för att jag skrev det där... Och det är definitivt ingen inbillning! Hade glömt hur det känns att ha mensvärk, men det var verkligen sådär klassiskt "ont-så-att-jag-inte-riktigt-orkar-stå-och-känner-mig-rastlös"-värk. Men jag hoppar inte i taket över det. Man kan ju känna såhär flera veckor innan förlossningen sätter igång, men det är ju definitivt ett tecken på att det närmar sig! Med tanke på att jag precis passerat veckan då det är okej att föda och att bebisen i princip är fixerad så vet jag ju att den gör sig redo iallafall!

13 augusti - v 37+0

2013-08-13 @ 20:51:23
2. Gravid
Kommentarer (1)
Besökte barnmorskan för näst sista gången idag! Och tack och lov så ser allt fortfarande bra ut, bebis har växt lite till och mitt sf-mått ligger nu på 34 cm. Mitt blodtryck låg bra, och bebisens hjärtljud slog fint och varierat också (eller ja, något rent hjärtljud fick vi inte höra idag eftersom den låg knepigt till men navelsträngsljuden har samma rytm i princip så vi lyssnade på det istället). Sen kände hon och klämde på magen, och bebis ligger fortfarande med huvudet neråt och har nästan fixerat sig helt, vilket betyder att hon börjar göra sig redo för att komma ut!
 
Och utan att skrämma upp någon nu, så har jag känt mig lite skum i kroppen de senaste dagarna... SEN om det är pga att jag jagar upp mig lite för det är så nära vet jag inte, jag är ju lite hypokondrisk. Och när man vet att bebisen i princip kan komma när som helst nu så börjar man ju såklart leta tecken och känna efter lite extra noga, så antagligen är det ju pga det. Tycker bara det kör otroligt mycket i magen och att jag har en allmänt skum känsla i kroppen, men inga förvärkar, sammandragningar eller molvärk som liknar mensvärk alls och det är väl det man i huvudsak ska känna så det är nog ett tag kvar trots allt. Går säkert över tiden nu bara för att jag nojjat över att jag ska föda för tidigt!

 
Bjuder på en bild från i vintras när jag fortfarande var snygg och hade fräsch hårfärg. Ska bli så SKÖNT att fixa till mitt gräsliga hår sen, det gör så mycket! Längtat så länge efter att bli ljus nu.
 
 

5 augusti - v.37 imorgon

2013-08-05 @ 22:30:04
2. Gravid
Kommentarer (0)
Åååh, blir galen! Det kliar sjukt mycket på magen. Är även öm i huden/bristningarna som jag har fått mitt på undersidan av magen. Vet ju att det kliar för att huden töjs och den blir torr, smörjer ju in mig varje dag numera så jag vet inte riktigt vad man kan göra mer för att lindra. Kletar på så mycket Helosan-salva på magen nu både morgon och kväll att den blir helt vit och flottig, haha men det får man väl stå ut med.
 
 
Lille magen. Undrar så vem det är som gömmer sig där inne nu! Så spännande när bebisen är så stor nu också, samtidigt som jag börjar bli lite nervös inför förlossning och sådär. Borde skriva min förlossningsplan nu i veckan, det har liksom fallit undan lite pga allt annat runt omkring. Har fortfarande inte funderat nåt särskilt över vilken sorts smärtlindring jag vill ha, men tror faktiskt inte jag vill planera något just på den punkten heller. Jag vet vad som finns, och sen tar jag det som det kommer istället!
 
Måste få tag i en tvättid denna veckan också så jag kan börja tvätta upp alla bebiskläderna. Fast måste hitta tvättstugan först, hahaha!
 

4 augusti - dagens krämpa

2013-08-04 @ 22:51:00
2. Gravid
Kommentarer (0)
 
HAHAHA, allvarligt - mina fötter?! Har knappt besvärats alls av svullna fötter fram tills i förrgår! Och idag har det varit helt extremt, de var svullna redan när jag vaknade på morgonen och nu framåt kvällen är de som två falukorvar. Min största undring just nu är hur fan jag ska få på mig ett par skor imorgon...? Var svårt redan som det var igår när jag traskade hem från jobbet i låga Converse, fan så chubby det såg ut. Och mina sandalisar har ju remmar runt vristerna så tror faktiskt i ärlighetens namn att det inte ens kommer gå att knäppa.
 
 
NEJ NU VET JAG!!!! Hittade ett par gamla tygskor nu när vi flyttade som jag hade glömt bort. Får fan ta dem i värsta fall. Svarta tygskor i tropisk värme, mmmh... <33 Fast har hon hellre fotsvett än otäcka skor som sitter för tajt.

30 juli - barnmorskan idag

2013-07-30 @ 14:42:47
2. Gravid
Kommentarer (0)
Mina damer och herrar - Den Lilla Torktumlaren i magen har vänt sig nedåt! YEEEY! Eller ja, åtminstone låg den neråt idag hos besöket hos barnmorskan. Finns ju fortfarande lite plats kvar där inne även om det är trångt, så det är ju inte HELT uteslutet att den kan snurra runt ett tag till och byta ställning... Men det räckte för att dämpa min oro för denna gången ialla fall.
 
Nu har jag varit nervös i tre veckor sen förra besöket, och det är pga den barnmorskan jag träffade då när min ordinarie hade semester. Då mätte hon magen och lyssnade på hjärtljud, allt var bra förutom att hon uttryckte sig så himla förvånat över att jag hade växt så fort på kort tid. "Jag måste kolla och se ifall S har skrivit om nåt hon tyckte var konstigt sen förra besöket...." sa den här nya då, och jag blev ju SKITNERVIG och tänkte att nu helvete växer ungen helt åt skogen för mycket. Berättade detta idag när jag träffade min vanliga barnmorska, och hon förklarade att de kan ju mäta olika och sen kan barnet ligga lite annorlunda i magen som påverkar måttet så hon tyckte inte jag skulle oroa mig.
 
Men vi tog blodtrycket som var fint, vi lyssnade på hjärtat som också pickade på som det skulle och sen mätte vi. Måttet nu ligger på 33,5 cm och det är bara en halv centimeter sen förra gången, så BM sa att det förmodligen var en kombination av det hon trodde - att bebisen låg annorlunda idag än mot förra gången, och att den andra hade mätt lite annorlunda än hon själv. Tidigare har jag ju ökat med ca 3 cm mellan besöken. Så kände hon på magen och tyckte det kändes som att huvudet låg nedåt som vi vill att det ska göra - blev jättelättad! Sen sa hon att de har en gammal ultraljudsmaskin en våning ner där man kan urskilja huvudformen iallafall (den var uråldrig, haha!), och att vi kunde ta en snabb kik och se så det stämde. Och det gjorde det! Så nu är jag lugn och fin!
 
 
 
 
Såhär ser jag alltså ut i nuläget, v 35+0 (v 36 beroende på hur man vill räkna), mitt i flyttkaoset då vi flyttar om två dagar. KÄNNER MIG HELT SJUKT STOR NU. Som en jävla koloss, hahaha! Men å andra sidan har jag ju växt i raketfart de senaste 6 veckorna, så att jag plötsligt fått massa bristningar kanske inte är så jävla konstigt egentligen. Ligger på 12 kg över min startvikt nu, så 65 kg. Gissar att jag kommer landa strax under 70 kg. Rätt sjukt att tänka också att det är okej för bebisen att komma om bara två veckor. Lika gärna som den kan ligga kvar där inne som längst i sju veckor till (?). Galet!

28 juli - babyshower!

2013-07-28 @ 22:32:00
2. Gravid
Kommentarer (0)
Fick mig århundrates överraskning idag...
 
Mamma berättade redan för typ en månad sen att söndagen den 28 juli fick jag inte boka in något, för då hade hon nåt planerat med mig! Något hemligt, tydligen. Och oj vilket "hysch-hysch" det varit kring detta! Jag hade inte en aning om vad det kunde vara, mina tankar var först om det kanske var en dag på stan, en bio, en smink-kurs eller liknande? Men det var inte förrän idag som jag faktiskt började undra på allvar vad det kunde röra sig om. Vad gör man på en söndag liksom? Runt kl 14?
 
Fick ialla fall veta att vi först skulle ut till IKEA och byta ett kuddfodral till mamma som var trasigt. Väl där skulle vi invänta "en signal", och sen skulle vi åka någonstans och då skulle jag ha ögonbindel på mig. Och Gud vad nervös jag var! Fattade verkligen ingenting. Satt i framsätet med en jädra halsduk runt ansiktet, och folk hade tydligen glott som fan när vi hade stannat vid rödljus och övergångsställ hahaha! Sen stannade vi, och mamma ledde ut mig - fortfarande med halsduken kring huvudet. Såg endast marken, vi klev uppför en trappa... Men när vi klivit in, så kände jag direkt doften - vi var på Hamnkaféet!
 
Och jag hade precis sagt det till mamma när någon drog igång "Baby" med Justin Bieber, jag fick ta av mig halsduken och plötsligt stod alla mina kompisar där med kameror och hade både pyntat och dukat fint överallt! Det var riktigt häftigt, och jag blev så jävla överraskad - snacka om lyckat! De bjöd på snittar och grönsaksdipp, sen hade vi graviditetsquiz som jag vann (haha, pinsamt om jag inte hade gjort det...) och så hade vi ett personlighetstest om mig som Sara vann. Vi hade magmätartävling där alla fick ta ett snöre och försöka gissa rätt på mitt magmått, detta vann Frida's mamma som ser mig på jobbet varje dag och tänkte på hur jag brukar stå och hålla mig på magen, haha!
 
Sen fick jag presenter?! Jag var så glad och chockad över att alla var där och hittills hade ordnat med detta, så presenter var inte ens nåt jag hade haft en tanke på. Men i ett annat rum väntade ett helt bord med presenter, plus vår fina barnvagn som mamma pyntat med rosa rosetter och band på. Fick så mycket fina saker - kläder, små skor, en bok med inbyggd handdocka om Harry Haj (HAHA <3), babysitter och ett babygym, är så himla tacksam över allting och det känns helt fantastiskt att alla mina vänner engagerade sig så i detta!
 
Som avslutning blev det asgoda tårtor, passionfruktsmousse och chokladmousse, och sen tryckte vi in alla grejer i mammas lilla bil innan hon körde hem mig. Fantastisk dag! Tack alla snälla och fina, ni är guld värda! <33
 

Hela fina tjejgänget, plus Anny & Madde som kom lite senare, samt Frida's båda föräldrar, hennes mormor och min mami som inte var med på bild!
(bild lånad av Linn)
 
 


Jag med min URSNYGGA vagn!
(bild lånad av Frida L)
 
Fler bilder kommer vid ett senare tillfälle när jag fått dem av de övriga kvinnsen, hade inte en tanke på att fotografera nåt själv..
 

24 juli - tack snälla!! <3

2013-07-24 @ 21:21:06
2. Gravid
Kommentarer (1)
Gråter åt allt numera. Gråter när jag är arg, lycklig, rädd eller av ingen särskild anledning alls. Blev helt rörd när mamma berättade att hon ska betala vår vagn - och jag blev lika glad när jag förra veckan äntligen fick det hemliga paketet med presenter till bebis från fina Ellia i Göteborg!
 
Emelie och jag har läst varandras bloggar och därmed varit vänner sen år 2007 när Tokio Hotel var vårt allt. Jag hittade henne på ett forum där alla TH-anhängare hängde på den tiden, och hon skrev såna maaaagiska fanfictions om männen i vårt favoritband. Aah. Tider!
 
Och när hon nu fick reda på att jag var gravid, så ville hon ha min adress så hon kunde skicka en liten gåva! Oerhört gulligt redan där! Och eftersom jag trodde att Emelie är en normal människa, så tänkte ju jag att hon troligen skickar ett plagg som normala människor gör, med en liten hälsning..... Så fel man kunde ha.
 
För när det här paketet landat i Kalmar och i mina ivriga händer så höll jag fan på att trilla av stolen där jag satt på jobbet och tjuvkikade. Ja ni kan ju se själva... Trodde inte det var sant:
 

Ja ni ser ju uppsjön av body's, blandat med URSÖTA små pannband, dreglisar med Spöket Laban och ett helt fantastiskt set med överdel + byxor i rosa direkt ifrån Kina. TACK SNÄLLA <333

Längtar tills vi flyttar nu så jag får packa upp alla bebiskläder vi har, tvätta allt och sen lägga in det fint i byrån i väntan på nedkomsten. Det är så pirrigt nu!

24 juli - Emmaljunga Super Nitro 2014

2013-07-24 @ 20:55:00
2. Gravid
Kommentarer (1)
Mötte upp mamma och Mats idag efter jobbet och så gick vi till Babyproffsen för att kolla på de vagnarna jag och mannen tittat ut. Mamma var med på noterna vad gällande Emmaljunga-vagnen, så det fick helt enkelt bli den! Den har fyra stadiga hjul varav de två främsta är svängbara, det har varit ett krav från vår sida för vi vill ha den så lättmanövrerad som möjligt och att man ska slippa det här med att "häva sig" på vagnen varje gång man ska svänga. Däremot så har alla andra modeller vi kollat på haft så små framhjul, vilket gör att det plötsligt inte är så smidigt längre när det blir vinterväder med slö och slask. Men med denna så kommer vi inte ha det problemet! Hjulen är dessutom låsbara så den blir som en vanlig fyrahjuling.
 
Färgen vi valde (läs: mest jag) var den som de hade som utställningsex i butiken - "anthrazit leatherette" heter den och innebär att den är i mörkgrå skinnimitation. Kändes riktigt lyxigt tyckte jag, mannen var däremot inte sådär förtjust i den och hade hellre velat ha en helsvart i tyg men han lät sig övertalas. Leveranstiderna på de andra färgerna vi var intresserade av låg på mellan 3-8 veckor, och det känns ju kanske lite tajt när bebis är beräknad om 6 veckor?! Ja vi är sent ute. Ja. Denna gråa hade de däremot i butiken nu redan, det är bara liggkorgen vi kommer få vänta på men den skulle komma om två veckor och det resonerade jag och mamma om att "SÅ tidigt kan ju bebisen inte komma!". Peppar, peppar......
 
Har dagdrömt om vagnen nu enda sen jag kom hem. Ska bli så mysigt och kommer kännas så lyxigt att dra runt vår lille bebbsing i denna! Är så tacksam gentemot mamma och Mats som betalar den åt oss, vi hade ju aldrig lagt detta själva utan var ju inställda på att köpa begagnat och var nöjda med det. Men det känns riktigt härligt nu! Längtar!
 


 


Bilder lånade från emmaljunga.se

Emmaljunga Super Nitro -14. Liggkorgen är den nederst och är den delen vi kommer använda från det att bebis är nyfödd upp till ca 6 månader innan vi byter till sittdelen. Vi slipper köpa myggnät och solskydd, för det finns inbyggt under sufletten! Regnskydd och skötväska är det som saknas nu bara, sen är det komplett.

15 juli - nu känns det på riktigt

2013-07-15 @ 22:35:43
2. Gravid
Kommentarer (1)
Vaknade imorse av riktig jävla kramp i magen - män, tänk er känslan av ett magknip och kvinnor kan tänka sig detsamma + mensvärk. Det var inte angenämt! Fattade ganska snabbt att detta måste vara en förvärk då det gick över efter en kort stund och hela magen slappnade av igen. Har fått så en gång tidigare (vaknade av det då med), men eftersom min mage hade varit kass dagen innan då så tänkte jag att det måste varit någon slags magkramp bara för sen kände jag inget.
 
Skillnaden mellan den gången och det som hände imorse, är det att idag har jag fortsatt ha som mensvärk i stort sett hela dagen. Känner mig något nervös, har gått 33 fullgångna veckor imorgon och det är ju lite för tidigt. Men enligt vad jag kunnat läsa mig till är det tydligen normalt med såna här förvärkar och det kan man ha flera veckor innan förlossningen, så vi får väl hoppas att bebis stannar kvar där inne ett tag till och växer på sig. Åtminstone tre veckor till så vi hinner flytta och jag (förhoppningsvis...) hinner klart med körkortet, så är det fritt fram för bebbson sen! Men tills dess tänker jag knipa. Hårt.
 

Förstår någon när jag blev såhär stor? Känns som att det fullkomligt exploderat de senaste veckorna och nu märker jag verkligen av hur mycket som händer. Bristningarna som jag trodde jag skulle slippa kom som ett brev på posten på både höfter, röven och lite under magen men det är ändå inte så farligt som det kunde varit. Känner mig dock tyngre och otympligare nu och får egentligen tvinga mig själv till att ta det lugnt även om det är frustrerande som fan att inte kunna hålla samma tempo som jag är van vid. Vill att det ska gå fort och raskt! Vill inte vara långsam! VILLVILLVILL. Har däremot tjockare hår än någonsin - knappt fällt ett hårstrå på flera månader, jag samlar knappt på mig någon vätska (ännu, peppar peppar!!), jag har inte haft några foglossningssmärtor mer än precis i början vilket sen försvann, och jag är SÅ glad över att jag har kunnat hålla igång såhär mycket som jag gjort! Nu hoppas vi på en enkel förlossning också, men det är väl omöjligt haha!
 

2 juli - 60 dagar, två månader

2013-07-02 @ 21:43:07
2. Gravid
Kommentarer (0)
Idag är det exakt två månader kvar till beräknat födelsedatum för lille plutten. Känslorna är många och svallande - jag är förväntanfull, nyfiken och längtar samtidigt som jag är livrädd och undrar hur detta ska gå. Lyssnade på Kristian Gidlund's sommarprat i P1, gripande 90 minuter som fick mig att må lite dåligt men också få mig att inse hur skört livet är. Han är bara 29 år, och döende i cancer. Under dessa 90 minuter läste han bl.a upp ett brev till sina framtida barn som han aldrig kommer få, från han själv - "pappan som aldrig fanns".

Där och då, insåg jag hur fantastiskt det är att få vara med om detta. Att få ett barn. Något som man ser som en självklarhet, är inte lika självklarhet för alla. Jag njuter av kvällarna numera (nåja, de flesta ialla fall) när jag känner hur bebisen bökar runt och får hela magen att gå i vågor. Ibland kan den "burra till", eller göra flera små hastiga, korta rörelser efter varandra - som när man skrattar. Jag kan känna de olika kroppsdelarna puta ut på helt absurda sätt från min mage när bebisen sträcker på sig, och jag undrar vilken del det är jag känner på utsidan - är detta en rumpa eller ett huvud? Ett knä? Jag kan känna hur det sparkas neråt, hur det sparkas i revbenet och hur bebisen ligger och trycker på mina lungor när jag lägger mig på ett visst sätt.
 
Och de senaste två-tre veckorna har varit en intensiv tillväxtfas. Det är först nu jag kan känna själv att "wow, nu börjar jag bli stor!", samtidigt som den där galna tröttheten som man hade precis i början har börjat komma tillbaka. Jag har börjat gå långsammare, jag känner mig tyngre och jag måste ta hjälp med armarna för att kunna resa mig ur sängen då jag inte har någon hjälp av magmusklerna längre. Jag har börjat samla på mig mer vätska runt fötterna och jag har behövt spänna upp fotlänken lite. Jag känner också hur kroppen jobbar hårdare än någonsin vid minsta ansträngning, att gå upp till tåget gör mig anfådd och att kuta genom stan för att försöka hinna med bussen är bara att glömma.
 
 
 
Mitt humör har de senaste veckorna varit det som signalerat mest om att det börjar hända mer nu, jag blir arg och ledsen för ingenting och det går ut över mannen. Jag försöker så gott jag kan förklara att mina utbrott inte alltid beror på honom EGENTLIGEN även att det som utlöser det just för stunden kanske var pga honom. Och jag tror han förstår mig. Det känns otroligt skönt att han kan ta det med en klackspark och skratta åt mig, pussa på mig och ge mig en chokladbit när han upptäcker att jag står och snyftar över disken för att jag tycker det är tråkigt att diska.
 
Och nu är det bara två månader kvar. Och jag ska jobba hela sommaren ut, ta mitt körkort och vi ska flytta innan plutten får titta ut. Och så ska man hinna vila ut innan föräldrakarusellen går igång.

Tänk att om två månader är vi tre. <3
 
 

20 juni - nervös

2013-06-20 @ 21:27:59
2. Gravid
Kommentarer (0)
Har mer och mer börjat tänka på förlossningen nu i takt med att magen växer. Det faktum att det bara är 2 månader kvar känns helt absurt, vart tog tiden vägen?! Och så börjar jag fundera över hur ont det gör egentligen. Det är ju knappast nån hemlighet att det är en helt galen smärta, men åh herregud - jag vill ju ha kontroll och kunna planera! Har insett på senare år att jag har ett kontrollbehov som heter duga, jag vill helst ha allt planerat och klart framför mig oavsett vad det handlar om. Förstå då frustrationen i och med graviditeten, när jag inte kan planera nåt alls. Det bara händer av sig självt, och det finns ingenting jag kan göra mer än att försöka hänga med.
 
Självklart kan jag ju förbereda mig genom att läsa på om smärtlindringar, läsa om andras erfarenheter och försöka planera saker runt omkring så gott det går - men grejen är ju att i slutänden blir det ju troligen inte som jag vill ändå, det är inget man bör ställa sig in på i varje fall. Mest rädd är jag för att jag kommer få nån slags panik när det väl är dags och flippa ur totalt, stressa upp mig och barnet jättemycket och att jag kommer göra mig ovän med Christopher och att jag bara kommer ligga där och skrika att jag vill åka hem och sluta föda barn. Det sistnämnda lär jag väl säkert göra, haha men ÅH jag vill ha en hint av hur det kan kännas! Så jag kan känna mig lite beredd ialla fall. Barnmorskan tipsade om att man kan sitta med sin partner som nyper en i låret, så ska man försöka andas sig igenom smärtan. Borde nog testa det. Börja härda redan nu!
 
 
Och för första gången börjar jag faktiskt känna av graviditeten som lite jobbig - är i v. 29 +2 och det märks verkligen att bebisen tar större plats. Jag vaknar i princip varje natt av att jag har kramp i vaden eller foten, och det blir svårare och svårare att hitta bekväma sovställningar, jag är oerhört uppsvullen om magen på kvällarna efter middagen och magen fungerar inte alls längre utan hjälp på traven. MEN JAG SKA ICKE KLAGA - jag är inte tjock, är inte svullen förutom lite grann runt fotlederna, jag har inte foglossning och inga ryggproblem så jag har det nog ganska bra ändå.

18 juni - vecka 29

2013-06-18 @ 21:28:38
2. Gravid
Kommentarer (1)
Idag var jag hos min barnmorska på rutinkoll för bebisen. Och jag hinner alltid bli så nervös emellan besöken för jag vill ju att allt ska vara bra med lille bebbson, men ännu har inte oroligheterna varit befogade för det såg bra ut idag också!
 
Vi mätte magen som vanligt och jag har ökat från 24 cm till 28 cm nu på ungefär en månad. Vi lyssnade också på hjärtljuden - ÄNTLIGEN fick jag höra dem! Senast låg hen så kontigt till så vi uppfattade bara min egen puls och flödet i navelsträngen, men idag hittade vi nästan direkt små hjärtljud och det pickade på jättefint! Nu är mammsen nöjd. Mina egna värden såg bra ut också förutom järnvärdet då som fortfarande måste upp, men jag äter ju mina järntabletter varje dag så det kommer snart förbättras trodde hon. Och när hon slog in de nya värdena i datorn för att få upp kurvan, så upptäckte vi att jag följer den exakt och det känns ju alltid betryggande att höra!
 
Har fortfarande svårt att sätta mig in i tanken av att något lever inuti mig. Det känns fortfarande konstigt, men jag tycker inte längre att sparkarna känns obehagliga, antagligen för att man vant sig och för att bebisen ändrat sitt mönster lite. I början var det mest fladder och man kunde känna hur det kittlade till där inne, sen gick det över mer till buffar och på senare tid har jag börjat känna av de riktiga sparkarna och verkligen känna skillnaden på rörelserna. Jag känner t.ex skillnad på hickningar, när bebisen sträcker på sig eller när den vänder sig.

De senaste veckorna har jag märkt att aktiviteten ökat sjuuukt mycket där inne, det buffas och sparkas och hen håller igång ordentligt! Nästan direkt när jag sitter stilla eller lägger mig ner så sätter det igång, när jag är uppe och går däremot brukar det vara lugnt. Emellanåt rör det sig nästan oavbrutet, speciellt på kvällarna. Ibland kan det nästan kännas som att det "burrar" där inne, när bebisen gör flera rörelser efter varandra. Känns lite som att ha en torktumlare igång. Eller som en liten Furby som surrar.



På tal om Furby's så älskade jag dem när jag var liten. Fick jag nån? Näe. Får min egen nu dock, hiho!

11 juni - barnvagnsinlägg

2013-06-11 @ 21:42:09
1. I'm drunk, I suppose
Kommentarer (0)
Efter att ha suttit och letat barnvagnar i evigheter nu på internet så verkar jag äntligen ha hittat en vagn som har allt vi (läs: jag) kräver samt inom vår budget. Vi har funderat länge på om vi ska köpa en ny eller begagnad vagn, men jag är så inställd på hur jag vill att den ska se ut att det lär bli svårt att hitta en begagnad som lever upp till kraven. Och vi ska väl inte sticka under stol med att jag har varit den drivande delen på denna punkten, så efter lite diskuterande bestämde vi att jag får bestämma vad det blir för vagn.
 
Vi båda vill ju som sagt att det ska bli en sån billig historia som möjligt och jag har absolut inga problem med att köpa en begagnad vagn, men vi vill ha med fyra hjul varav de främsta är svängbara och de är relativt nya på marknaden verkar det som för alla begagnade som vi hittat hittills har bara fyra fasta. Kvalitetsvagnar som Emmaljunga däremot, och många är i fint skick till bra priser - men ni vet hur det är när man har bestämt sig för något.




Bildkälla

Ovan ser ni B-Motion 4 från Britax, som egentligen är en sittvagn men som man enkelt kan klicka loss och istället klicka i en liggdel på chassit så kan man använda den från nyfödd. Science! Andra saker jag fallit för kan ni se i videon om ni är intresserade!

 
Helvete så smidig den är. Hela kalaset med liggdel kommer gå på strax över 5000 kr - men jag känner att det kan det vara värt med tanke på att den ska hålla länge och till framtida barn, och att vi inte har behövt köpa nåt alls knappt hittills så ska något vara nytt och fräscht så tycker jag man ska satsa det på vagnen. Men jag vill ju såklart provköra, så tanken är att ta mig in till Babyproffsen någon dag och göra det så får vi väl se sen hur det känns!

Tidigare inlägg
RSS 2.0