Kände mig verkligen som ett klassiskt exempel på den svenska, gravida kvinnan igår när jag aggressivt vaggade ner mot stationen för att ta tåget till Kalmar.

 

För det första så var det så förbannat kvavt ute, vilket jag helt missat och därför klätt mig i jeans dagen till ära.
För det andra så var jag försenad och hade dessutom precis innan jag klev ut genom dörren, haft ett hormonellt utbrott på mannen pga att han lånat mitt busskort utan att lägga tillbaka det och så tog det flera minuter innan det hittades och då var jag rejält sen.

 

Så svettig, förbannad och stressad pinnade jag på det allra fortaste jag kunde ner till stationen - en sträcka som normalt sett tar närmre 20 minuter i o-stressad preggotakt. Nu hade jag 10 minuter på mig. Men jag hann fram, för att upptäcka att tågjäveln var försenad 5 minuter och att jag därmed hade skyndat mig helt i onödan.

 

Och väl på tåget fortsatte svett-festen då typ ALLA I SVERIGE var med på det där jävla tåget och tog upp allt syre så det inte fanns något kvar till det stackars gravida åbäket. Och där och då bestämde jag mig för att spela ut gravidkortet helt och bara skita i att jag satt i en vagn full med människor - jag drog fram ett gammalt A4-papper ur väskan och så började jag helt ogenerat fläkta mig i ansiktet med denna. Nåt jag ALDRIG skulle gjort i vanliga fall. Men när jag satt där så slog det mig att vafan, här har jag stressat mig fram i en kvav sommardag, jag har jeans och är helt klädd i svart, jag är höggravid och alla säger alltid "det måste vara jobbigt att vara gravid såhär mitt i sommaren!" precis som att alla tycker det, så då bestämde jag mig för att idag, då är det fan jobbigt. Och det ska ingen få klandra mig för att jag tycker.