Lilla Amanda 5 år ung. Lägg märke till mina fina scenkläder med magtröja, handskar som Emma hade och förkläde(?!)

 

 

Detta var standard för mig under hela perioden då Spice Girls var som mest populära och spelades på MTV. Det var på den tiden som MTV fortfarande var MUSIK-TV utan program om unga mammor i USA och galna män som stuntar. Pappa spelade in musikvideon som står på i bakgrunden, "Say you'll be there", älskade förövirgt den videon för tyckte det var så häftigt när de kastade boomerang och kaststjärnor på glasburkar med blått vatten, HAHA. Nejmen fattar ni hur mycket jag dansade till detta? Lärde mig alla danssteg utantill. Tyckte dem var så coola, Spice Girls var verkligen mina förebilder!

 

Mel C var så häftig för hon gjorde höga sparkar och hade självsäkerheten som man själv önskade sig, Geri hade alltid SKITSNYGGA lårhöga stövlar i lack (tyckte jag då) som jag ville ha, Mel B hade alltid leopardfärgat på sig och redan då avgudade jag det mönstret, Victoria tyckte jag inte så mycket om då och antagligen för att hon var mest "vuxen" av dem alla och inte verkade lika sprallig som de andra, men jag minns att det var mammas favorit. Och slutligen Emma som var min favorit, för hon var nog den jag själv relaterade mest till med blont hår och lite puttinuttig i små tofsar och platåpjucks.

 

Har fortfarande kvar mina heminspelade två VHS'er hemma hos pappa, med dokumentärer, en konsert och musikvideos på med Spice Girls. Som ni förstår så var jag riktigt inbiten - jag intresserade mig aldrig för Backstreet Boys och Westlife som typ alla andra, jag såg inte upp till vuxna män i kostym som sjöng tråkiga ballader, jag ville ha förebilder som jag själv kunde identifiera mig med och se upp till. Och det gjorde jag verkligen med Spice Girls. De var självsäkra och starka kvinnor med attityd, som stod upp för "girl power" och som grupp hade de verkligen alla delar som man kan hitta inom sig själv. En gullig, en sexig, en classy, en pojkflickig och en vild sida. Just då fattade man ju inte mer än att de var häftiga tjejer som sjöng bra låtar, men idag förstår man ju hur bra de egentligen var. Går ju inte ens att jämföra med många av dagens artister liksom. Kan fortfarande de flesta låttexterna utantill, är den som håller på längst och skrålar när nån sätter igång "Wannabe", och jag lyssnar fortfarande på mina favoritlåtar.

 

Nu vet ni, haha!

 

 

 

 

Alltså jag hatar egentligen ordet "rock", för det finns så många olika slags grenar i rocken. Det är som att ställa sig på krogen och beställa en drink. "En drink".