Okej, bröt alltså ihop nyss när jag stod och diskade pga hormonvågen som slog över mig. Bölade högt och snorigt över detta:

• Att mannen gjorde blodpudding trots att han VET att jag hatar det, men gör det ändå bara för att jävlas "för det är nyttigt när man är gravid"
  
  
• Att jag behövde diska trots att jag gör det varje dag
  
  
• Att jag nog känner mig lite preggo-fläskig ändå
  
  
• Att mitt navelpiercingärr är typ det fulaste jag sett nu och att jag är rädd att den bristningen jag hittills fått där ska bli över hela magen *peppar peppar ta i trä*
  
  
• Att jag hittade nya bristningar som är på gång
  
  
• Att mannen lägger alla burkar på micron pga för lat för att lägga dem på översta hyllan i skåpet där de egentligen ska vara, så att JAG ska behöva klättra upp på bänken varenda dagjävel och göra det trots att jag inte når och trots att jag själv är som ett ovigt jävla skåp just nu
  
  
• Att vi inte har en pall jag kan klättra på istället

 

Sen ville jag tröstäta choklad i min misär men insåg att jag redan ätit tillräckligt med sånt idag och vill inte ha en 4,5 kilos sumo-bebis så därför bör jag låta bli - och så bölade jag över detta faktum, plus att jag fick dåligt samvete för att jag inte ätit mer frukt och grönt än en stor morot och en näve körbärstomater idag.

 

Men så kom mannen in i köket och frågade varför jag var ledsen, så jag hulkade ur mig varför medan han stod och skrattade och pussade på mig och avdramatiserade det hela, så då kändes det bättre. Sen klagade vi tillsammans på att mitt hår ser förjävligt ut, och att jag faktiskt blivit lite tjock fast jag luktar ju åtminstone gott.

 

Blä.

 

 

Trodde ju aldrig att det skulle bli såhär svårt att bestämma sig för en barnvagn. Inte bara för att de är så jääävla dyra, utan för att alla har massa olika funktioner som gör att det tar evigheter innan man ens kommit fram till vad man har för behov.

 

Mina krav är egentligen att jag vill ha fyra hjul för då känns den stadigare än de där som bara har tre - framhjulen ska däremot vara svängbara, jag är ju relativt kort och inte så stark så därför vill jag att det ska vara så enkelt som möjligt för mig att kunna ta mig runt med vagnen både i stan och på promenader och att jag ska slippa häva mig så mycket när jag ska svänga. Med tanke på min och mannens olika längd så är det därför också viktigt att handtaget går att justera i längd så den är skön att köra för båda. Sen är det ju viktigt att det finns gott om plats för barnet i både sitt-och liggdel så att hen inte växer ur den direkt!

 

Har väl egentligen hittat fyra olika vagnar nu som stämmer in på ovan - tre från Brio som är ett svenskt märke och den sista från Trille som är danskt. Det som egentligen skiljer dem åt är ju pris då naturligtvis, men även måtten. Det är ju så svårt att avgöra på internet också, suttit i flera dagar nu och letat runt och samlat info och vill helst av allt bara åka till Babyproffsen i Kalmar nu och provköra några av vagnarna (och kanske några till) för att man ska få en känsla av vilken som passar oss bäst. Vill inte köpa nåt på ren chansning!

 

Sen finns ju självklart blocket också då det känns lite väl saftigt att lägga ut 6000 spänn på en ny vagn, men att försöka hitta en modell som passar just oss där kan ju bli relativt svårt. Å andra sidan så har vi fått så mycket saker till detta barnet att om det är nåt man ska lägga pengar på i så fall så är det väl just vagnen som ju ska hålla länge. Så känner jag ialla fall! Men det är ju fortfarande mycket pengar. Dock inget man ska hasta fram heller, och vi har ju ett litet tag till på oss att bestämma oss för vad vi vill ha för sorts vagn, och tills dess har vi troligen hunnit spara fram pengar till eventuellt en halv vagn, och då kanske det inte känns lika dyrt längre. Vi får se helt enkelt!

 

Det som är så bra med att ha släkt med yngre barn är att det är så lätt att ärva grejer. Hittills har vi inte köpt något alls själva, men det beror väl förmodligen på att det känts så tidigt. Nu däremot har jag börjat känna ett behov av att vilja "bona" och förbereda mig, även att vi i nuläget faktiskt har två kassar med bebiskläder i blandade storlekar som vi fått ärva från mannens bror med familj, vi har även fått en säng och andra småsaker som står kvar hos dem för vi inte har plats själva ännu. Kände jättestarkt idag för att åka in till stan och kika på bebiskläder och köpa något nytt till lille plutten, det är ju roligt att ha nåt man köpt själv också menar jag! Tror jag tar det imorgon.

 

För övrigt har jag idag fått svårt att andas och då har jag inte ens gjort nåt, men det är väl det ökade trycket mot lungorna som börjar märkas. Känner ju nu hur bebisen hamnar högre upp när jag sitter framåtlutad vid datorn till exempel. Känner till och med nu när jag suttit rakt upp och vilat att det känns trögt att andas, haha sjukt det där men jag jagar inte upp mig. Fattar ju vad det beror på liksom. Och så länge jag kan andas utan att det känns obehagligt eller börjar kännas konstigt måste det ju vara lugnt? Fattar inte att jag är i v 25+4 idag, hur snabbt går inte tiden?! Tänk om bebisen vill komma ut redan i v 38, då är det bara 13 veckor kvar och det är ju ingenting om man tänker tillbaka på hur lång tid jag varit gravid hittills... Så spännande! Nu ska jag röra på fläsket och ställa mig och göra currykyckling (JAA, jag gör det jätteofta men det är så förbannat gott ju).

 

1) Lär dig tidigt att blanda in mycket vätska + katrinplommon, övermogna päron av sorten Conference, tretton kiwi om dagen, fibrer och typ curry i din kost. Anledningen till detta stavas graviditetsförstoppning, och är något ytterst oangenämt som jag tror vi alla helst vill undvika. Gravid eller ej, liksom. Förstå känslan av att ej kunna göra nummer två, NÄ JUSTE så ät dina katrinplommon även om du tycker de smakar gammalt! (till slut älskar man dem - det kommer dock ej din partner som du sover med göra pga gaserna som uppstår är inte av denna värld)

 

2) Är du osäker på nåt rörande graviditeten - ring 1177 eller din barnmorska. Gör för fan inte som jag, dvs googla dina symptom som alla leder till något forum typ Familjeliv.se där du läser en 4 år gammal tråd där alla turas om att berätta det ena värre än det andra. Därför är det bättre att fråga nån som kan så slipper du ligga och brottas sömnlös om nätterna med tankar som "är det farligt för mitt barn att jag åt en bit rå korv som inte varit fryst?" eller "stryps cirkulationen till mina egna organ om jag råkar somna på ryggen och barnet ligger och trycker på dem?"

3) Har ju redan haft uppe detta, men fan SKIT I MAMMAKLÄDERNA för det har jag gjort. Det enda jag kan rekommendera är att investera i ett (eller ja, flera..) par schyssta preggo-byxor som inte sitter för tajt vid magen för då är det obehagligt. Resten går faktiskt att köpa i större storlekar och det är alltså vad jag kör på nu. Hade gärna investerat i mammakläder om det fanns nåt snyggt, men tydligen är det ju ödets ironi att allt som är snyggt = snordyrt, och det känns liksom inte så värt när det bara ska användas ett tag.

 

Alltså förstår ni hur JOBBIGT det är att drömma i princip varje natt om att jag kissar?! Det är som att vakna upp ur en mardröm när man måste kasta sig om i sängen och känna efter så man inte gjort ner sig, herregud vad skulle jag göra då?! Kan det ens hända?? Det är ju så sjukt verkliga drömmar med, där jag alltid i nåt sammanhang blir kissnödig = jag sätter mig och kissar någonstans i drömmen. Och så vaknar man mitt i detta med panik och tror det händer på riktigt, fast det har det ju aldrig gjort tack och lov. Så blir det att kuta upp på toaletten istället.

 

Fattar inte, jag har aldrig haft detta problemet tidigare i mitt liv, så det måste ju bero på graviditeten. Hemskt är det, haha!

 

Knappt reflekterat nåt alls inför min kommande förlossning - fram tills nu. Har läst alldeles för många förlossningshistorier nu och råkade dessutom snöa in på komplikationer som kan uppstå efter en förlossning. Herregud, nu är jag livrädd! Hur ska detta gå? Jag kommer nog dö.

 

Tur det är ett tag kvar då.

 

Nuförtiden så ser samhället annorlunda ut och allt fler väljer att fokusera på sig själva, karriär och att "uppleva" så mycket som möjligt innan man väljer att slå sig till ro. Som att folk är rädda för att fastna i nåt de aldrig kommer ur, att familjelivet skulle vara något som låser dem för resten av livet. Det är konstigt hur tiderna förändras sådär! Men det är klart - alla är ju olika och man bör ju göra det man själv vill av sitt liv anser jag. Jag går ju inte runt och hate'ar på alla i min ålder som INTE har barn än, haha så därför tycker jag det är så konstigt när folk gör det mot de som väljer att bilda familj tidigt i livet. Ingen är väl konstigare än någon annan eller?

Oj, vad långt det blev! Och nu under tiden blev min mage stenhård bara på höger sida, = bebis har lagt sig tillrätta där på nåt jävla vänster och det var inte så skönt ska jag tala om haha! Spänneeeer. Den brukar ligga mest på höger sida faktiskt, haha det är ju rätt mycket plats kvar där inne fortfarande så jag får väl stå ut någon månad till tills den inte kan göra kullebyttor mer och börjar fixera sig.

Laga mat nu! Kram på er!

 

Överallt så läser och får man höra gravida kvinnor som inte kan poängtera nog om hur fantastiskt MYSIGT det är när deras barn börjar sparkas i magen!

 

Jag vet inte om det är nåt fel på mig, men jag kan nog inte riktigt hålla med om det där än, haha! I början var det en riktigt absurd känsla att känna hur det liksom rörde sig helt okontrollerat i magen. I och för sig - allt eftersom tiden gått nu från det att jag kände det första fladdret så har jag ju vant mig mer vid känslan. När bebisen inte är så våldsam och mest puffar runt lite kan jag ju tycka att det är mysigt, för då vet man att den är vaken och då känns det mysigt att klappa lite på magen och känna hur det bubblar till lite på andra sidan.

 

Men framåt kvällen - helvete vad obehagligt det kan bli då! Jag märker ju tydligt hur den blir starkare och starkare, nu börjar jag ju faktiskt känna av riktiga sparkar. Och eftersom bebisen växer och får mindre utrymme också så blir det ju att man känner av fler rörelser än tidigare veckor. Så på kvällarna är ju den mest aktiva perioden för bebisen, och då är det ju tydligt att den har mest energi för då bökas det runt ordentligt där inne - nästan så man hoppar till automatiskt ibland för det känns så konstigt. Haha men man vänjer sig väl vid det också! Sen kommer man väl tycka att de rörelserna man känner nu är ingenting när man kan jämföra med de riktiga karatekid-sparkarna. Läste om en som fick en spricka i sitt revben pga sin bebis i magen. Väntar på den dagen.

 

Lyckas aldrig tajma den officiella veckobytar-dagen för lilla magen, haha men vad gör det? Tycker det är lite förvirrande att räkna veckorna ibland - har ju gått 23 fulla veckor och en dag, men vissa räknar alltså det som vecka 24 har jag märkt? Vad är det om? KRÅNGEL. Vi kör som vi alltid har gjort!

 

Åhh jag känner mig så orolig hela tiden! Trots att jag varit gravid i flera månader nu så känns det bara som ett litet tag, jag vet inte om det beror på att jag faktiskt inte är så stor runt magen och inte upplevt mig själv som gravid förrän fram tills nyligen? Och det är väl med denna ökade medvetenhet om vad som faktiskt är på gång, så blir det mer verkligt = jag oroar mig mer för att allt är som det ska med bebisen. Eller så är det hormoner och mammainstinkten som kickat in. Jag vette fan.

 

Det är så tråkigt att jag går runt och oroar mig med, inget har ju känts fel hittills! Vad jag vet ialla fall, inte som att man vet det heller... Men jag mår ju kanonbra, jag har god aptit och äter mig mätt trots att magen står i fyra hörn i flera timmar efteråt, jag har inget illamående och jag har aldrig känt någon konstig smärta förutom i naveln men det känns ju rätt så naturligt. Jag har aldrig haft någon blödning och jag känner bebisens rörelser varje dag. ÄNDÅ OROAR JAG MIG?!

 

Och trots att jag känner själv att magen växer så blir jag orolig för att den inte växer tillräckligt snabbt. Vet ju att alla är olika med det där - det beror ju helt på hur moderkakan ligger, hur starka magmuskler man hade sen tidigare och om man varit gravid innan och fött barn, men vafan... Kan ju inte låta bli att känna mig liten.

 

Och så allt annat, typ mat. Tar bebisen den näringen den behöver? Äter jag tillräckligt med grönsaker? Kan jag äta en glass om dagen med gott samvete så länge jag äter ordentliga och varierande måltider? Hur mycket kan jag röra på mig och ta i utan att nåt ska gå galet? Hur känns det när nåt gått galet? Hur känns det när man ska varva ner - för alla säger ju att "du får känna efter själv"? Är det farligt att vara överdrivet mätt i flera timmar? Kan jag fortsätta klättra upp på köksbänken varje gång jag behöver nå nåt i skafferiet så länge det inte gör ont? SO MANY FRÅGOR GODDAMNIT.

 

 

 

- att alla tycker det är så roligt och intresserar sig!

- att jag mår så bra fortfarande som jag gör, grymt tacksam över detta för tror jag hade blivit galen annars

- man får extra omtanke från andra, till exempel att man inte ska bära tungt och att man ska ta det lugnt (höhö RIMMET HÖRRNI)

- de flesta av mina toppar och tröjor passar fortfarande

- att man får chans att driva lite med sig själv i denna nya situation, skoja om när man kommer vagga fram och hur stor och pluffsig man kommer vara med allt vatten i kroppen framåt slutet, samt att jag även måste pusta och stånka som Mia Skäringer gör när hon spelar gravid i "Solsidan"

- att jag fortfarande är relativt nätt och smidig i kroppen trots att det gått mer än halva tiden nu, och att jag känner mig pigg och orkar göra saker även att man märker viss skillnad mot förut. Blir ju trött snabbare men det är ändå inte så att jag blir begränsad.


Vad jag inte uppskattar med graviditeten nu:

- den obehagliga mättnadskänslan som dyker upp nästan direkt efter att man har ätit, och om man äter mindre så blir man hungrig nästan direkt igen

- att jag inte kan ha några av mina gamla jeans längre, och att även vissa leggings börjar sitta för tajt runt midjan. När kläderna stramar åt med andra ord!

- att jag har blivit helt sjukt nojjig, vilket jag inte varit tidigare. Oroar mig jättemycket för om bebisen växer som den ska och sådär, och hur den påverkas när jag är igång, och vad som är farligt och inte fraligt att äta. Hade gärna sluppit oron, tur jag har tid hos barnmorskan nu denna månaden så hon kan lugna ner mig lite!

 

 

Och saker jag gärna vill införskaffa inom en snar framtid:

- Nya bh'ar. Enligt tips från mammabloggar är det alltså en bra idé att införskaffa amningsbh:ar redan innan bebbson ploppar ut, vilket jag känner att man kanske ska ta och göra redan nu. Kan fortfarande ha de jag har, men det är gränsfall - får ju nästan andningsproblem numera efter att jag ätit så en bysthållare med större omfång kring min växande valkropp hade ju inte varit helt fel. Helst nu.

- En barnvagn. Daah. Var tal om att vi skulle köpa en begagnad i jättefint skick av bekanta, men de bestämde sig för att behålla sin så nu har vi börjat leta så smått efter annat. Känner att nytt eller begagnat inte spelar så stor roll faktiskt, många tar ju så väl hand om sina barnvagnar idag att man kan fynda fräscha begagnade vagnar till helt rimliga priser. Å andra sidan ska man väl skaffa fler barn i framtiden så då kan det ju vara bra att göra en riktig investering i en ny vagn som man sedan har. Svårt det där. Känns dock som ett projekt någon månad framåt i tiden, men det ska ju funderas i god tid!

- Snygga mammakläder. Frida sa att hon skulle börja med en karriär som mammaklädesdesigner, det tycker jag verkligen att hon ska med tanke på H&M's fula tant-mammakläder som verkligen inte får en att längta till höggraviditetens svettiga dagar. Får nöja mig med tre storlekar för stora kläder från vanliga avdelningen tills den dagen kommer.

 

- En permobil. Tror ni kan gissa varför. Vem skulle inte vilja ha en permobil EGENTLIGEN? Ärligt nu.

 

Mannen har ett par sjukt snygga Humörjeans som han köpte för typ två år sen, jag har varit på och testat dessa tidigare (typ förra året) men då var de ju alldeles för stora. Testade dem igen nu häromdagen bara på skoj, eftersom jag vet att jag gått på mig runt om - och de passade! Halleluja. Har alltså tagit mig friheten att se dessa byxor som mina nu så länge jag kan ha dem. Så skönt att ha på sig annat än leggings hela jävla tiden, haha har verkligen överskridit min gräns för vad som är okej att matcha till leggings. Har aldrig varit förtjust i kombon leggings + kort tröja så man ser hela röven, men ja... Det har jag alltså numera. Typ jätteofta. Läs: varje dag. SÅ JA. JEANS <3333

Tydligen så bestämde sig min halsinfektion (som från början uppenbarade sig som en högst hanterbar liten förkylningsbiverkning), att utvecklas i resten av kroppen och göra mig sängliggande i vår bunker. BLÄ. Fick ringa till körskolan och avboka min körlektion jag har imorgon, och eftersom det är helg så fick jag prata in på telefonsvararen... Stackars människan som ska lyssna på det. Hen är fan värd en medalj om denna ens hör vad jag säger, är så hes att jag bara kraxar ut det jag vill ha sagt.

 

Igår var jag alltså inte mycket för världen. Låg hemma och moffade överblivet biogodis, åt en hel burk Ben & Jerry's och fick sen jättedåligt samvete - herregud Amanda, tänk på barnet?! Så då drack jag Proviva, och värmde överbliven tacos med massor av grönsaker så då kändes det lite bättre. Just det här har jag börjat tänka jättemycket på, att inte stoppa i mig massa socker. Känner mig direkt som en giftkälla då. Även att jag förstår att barnet tar av den näringen den behöver, att jag faktiskt äter nyttig och hälsosam mat varje dag med en ordentlig frukost och två middagar, och att godis någon gång ibland inte är hela världen. Värre är det väl då med de som röker, dricker alkohol och käkar t.ex parmaskinka för glatta livet genom hela graviditeten - utan att döma någon nu, men jag förstår verkligen inte det resonemanget där. Hur kan man inte oroa sig för sånt när man bär ett barn? Förstår man inte vilka komplikationer sånt kan ge? Okej plötsligt kändes mitt sockerhetsätande från igår inte så jävla farligt när jag satte det i annat perspektiv.

 

Men ska ändå stoppa i mig två ägg och en kiwi för nu bara för att. Kokade blåbärssoppa förut också så det får det bli med. MAAAAT

 

Är verkligen inne i en spännande period just nu. Äntligen händer det lite grejer som faktiskt gör det hela mer verkligt, jag har haft min "spökperiod" nu så det är roligt att man kommit förbi det stadiet och faktiskt kan märka att det går framåt och att det finns någon där inne.

 

Förmiddags-illamåendet (och även åksjukan) försvann någon gång runt vecka 13, och i samband med det så återgick jag till mitt normala jag. Jag kände ingenting och det syntes inget utanpå - mer än att jag såg tjock ut runt om bara, haha.

 

Nu har jag fått en bula, som inte bara syns framåt eftermiddagen/kvällen när jag ätit och är uppsvälld, utan nu syns det även på morgonen när jag precis klivit upp. Även om magen är betydligt mindre just då!
Jag känner allt oftare hur det bubblar till och rör sig där inne, det är verkligen en sjuk känsla men så mysig på samma gång! Ibland kan det nästan bli obehagligt dock, och då speciellt på kvällen om jag ätit alldeles för mycket till middag och är sprängmätt så jag knappt kan andas, och så ska bebbson börja bråka runt och lägga sig i konstiga vinklar! Tidigt på morgonen och på kvällen när jag har varvat ner känner jag alltid av hur det buffar och bubblar runt, och ligger jag på ryggen så kan man känna utanpå med handen om man får en hårdare buff. Mannen har missat det hittills, men det är bara en tidsfråga innan vi tajmar rätt tillfälle!

 

Jag är lite nyfiken på att veta hur mycket jag gått upp i vikt. Enligt min våg här hemma kan det inte röra sig om mer än några enstaka kilon (hade ingen exakt koll på den vågen innan jag blev gravid, har aldrig sprungit och vägt mig). Mitt första besök hos barnmorskan i vecka 10-11 (?) så vägde jag exakt 53 kg, och besöket efter var ca 3 veckor efteråt och då hade jag bara gått upp till 53.3 kg - tre hekto alltså! Nu har jag inget besök där förrän i mitten på maj så nästa vägning blir ju då, har ju växt ur alla mina jeans nu så jag vet ju att jag har gått upp, men det känns ändå inte som att det kan röra sig om så himla mycket som sagt... Vill ju inte jinxa nåt, men förhoppningsvis går jag inte upp så mycket mer än vad själva graviditeten väger med barn, vatten, boobs och allt annat, haha! Vore ju skönt att slippa massa extrakilon efteråt.

 

gr

Tänkte ju att den här förmiddagen skulle gå skitsnabbt eftersom jag målat upp värsta grejen om att jag har "såååå mycket att göra", haha egentligen har jag väl det men har varit seg på att komma igång idag. Långbadade/duschade och har ätit långfrukost, nu måste jag egentligen sätta fart och röja upp det värsta här hemma i vår kaoslägenhet för vid kl 13 ska jag in till stan och dra på körlektion. Vi har varit iväg och pysslat med massa annat denna veckan att vi prioriterat bort vårt hem lite, katterna är ju de som skitar ner värst och det ser ju förjävligt ut bara efter nån dag om man inte håller efter så fort man har tid.