Tydligen så bestämde sig min halsinfektion (som från början uppenbarade sig som en högst hanterbar liten förkylningsbiverkning), att utvecklas i resten av kroppen och göra mig sängliggande i vår bunker. BLÄ. Fick ringa till körskolan och avboka min körlektion jag har imorgon, och eftersom det är helg så fick jag prata in på telefonsvararen... Stackars människan som ska lyssna på det. Hen är fan värd en medalj om denna ens hör vad jag säger, är så hes att jag bara kraxar ut det jag vill ha sagt.

 

Igår var jag alltså inte mycket för världen. Låg hemma och moffade överblivet biogodis, åt en hel burk Ben & Jerry's och fick sen jättedåligt samvete - herregud Amanda, tänk på barnet?! Så då drack jag Proviva, och värmde överbliven tacos med massor av grönsaker så då kändes det lite bättre. Just det här har jag börjat tänka jättemycket på, att inte stoppa i mig massa socker. Känner mig direkt som en giftkälla då. Även att jag förstår att barnet tar av den näringen den behöver, att jag faktiskt äter nyttig och hälsosam mat varje dag med en ordentlig frukost och två middagar, och att godis någon gång ibland inte är hela världen. Värre är det väl då med de som röker, dricker alkohol och käkar t.ex parmaskinka för glatta livet genom hela graviditeten - utan att döma någon nu, men jag förstår verkligen inte det resonemanget där. Hur kan man inte oroa sig för sånt när man bär ett barn? Förstår man inte vilka komplikationer sånt kan ge? Okej plötsligt kändes mitt sockerhetsätande från igår inte så jävla farligt när jag satte det i annat perspektiv.

 

Men ska ändå stoppa i mig två ägg och en kiwi för nu bara för att. Kokade blåbärssoppa förut också så det får det bli med. MAAAAT