Idag var jag hos min barnmorska på rutinkoll för bebisen. Och jag hinner alltid bli så nervös emellan besöken för jag vill ju att allt ska vara bra med lille bebbson, men ännu har inte oroligheterna varit befogade för det såg bra ut idag också!

 

Vi mätte magen som vanligt och jag har ökat från 24 cm till 28 cm nu på ungefär en månad. Vi lyssnade också på hjärtljuden - ÄNTLIGEN fick jag höra dem! Senast låg hen så kontigt till så vi uppfattade bara min egen puls och flödet i navelsträngen, men idag hittade vi nästan direkt små hjärtljud och det pickade på jättefint! Nu är mammsen nöjd. Mina egna värden såg bra ut också förutom järnvärdet då som fortfarande måste upp, men jag äter ju mina järntabletter varje dag så det kommer snart förbättras trodde hon. Och när hon slog in de nya värdena i datorn för att få upp kurvan, så upptäckte vi att jag följer den exakt och det känns ju alltid betryggande att höra!

 

Har fortfarande svårt att sätta mig in i tanken av att något lever inuti mig. Det känns fortfarande konstigt, men jag tycker inte längre att sparkarna känns obehagliga, antagligen för att man vant sig och för att bebisen ändrat sitt mönster lite. I början var det mest fladder och man kunde känna hur det kittlade till där inne, sen gick det över mer till buffar och på senare tid har jag börjat känna av de riktiga sparkarna och verkligen känna skillnaden på rörelserna. Jag känner t.ex skillnad på hickningar, när bebisen sträcker på sig eller när den vänder sig.

De senaste veckorna har jag märkt att aktiviteten ökat sjuuukt mycket där inne, det buffas och sparkas och hen håller igång ordentligt! Nästan direkt när jag sitter stilla eller lägger mig ner så sätter det igång, när jag är uppe och går däremot brukar det vara lugnt. Emellanåt rör det sig nästan oavbrutet, speciellt på kvällarna. Ibland kan det nästan kännas som att det "burrar" där inne, när bebisen gör flera rörelser efter varandra. Känns lite som att ha en torktumlare igång. Eller som en liten Furby som surrar.