På film, så börjar ALLTID en förlossning med att vattnet plötsligt forsar, allt blir jättedramatiskt och den gravida kvinnan i filmen får svettig och flåsande i baksätet på en taxi ta sig till sjukhuset med ett barn halvvägs ut mellan benen. Såhär har ju jag trott att det sett ut på riktigt också, fram tills jag blev gravid. Tydligen behöver en förlossning inte alls starta med vattenavgång. Det är inte alltid det forsar ut heller - tydligen kan det komma lite grann åt gången bara. Det kan också dröja flera dagar innan förlossningen väl startar efter att vattnet gått - det produceras nytt vatten hela tiden tydligen. (Men som regel hör man ju alltid av sig till förlossningen när det inträffar ifall man behöver komma in så de får göra en kontroll.)

 

Och nu har jag som höggravid börjat fundera allt allvarligare på vad jag skulle göra om vattnet skulle gå, och jag är på stan. Eller tåget. Eller hemma hos någon annan. Jag är ju så ofta ute på språng och har ju lite svårt att sitta hemma en hel dag, så risken för att vattnet plötsligt skulle gå när jag är på offentlig plats känns ju ganska hög.

 

Är det nu man ska börja packa med sig extra brallor, trosor och ladda upp med dunderbindor i handväskan ifall det skulle hända? En handduk om man måste sätta sig i en buss/bil/tåg? Tänk om jag står i Kalmar med ett Niagarafall i byxorna som jag inte kan göra något åt? Inte för att jag egentligen skulle bry mig om vad andra människor tycker - jag menar, står en kvinna med gravidmage och helt blöta byxor på så känns det ju rätt uppenbart vad det är för något som har skett, ingen kan ju klandra en för det liksom... Men bara grejen över att inte vara hemma när det händer! Lite jobbig tanke.