Kommer ni ihåg Felix?
Han är en stor kille nu. Fet som sjutton, och en riktig kelgris.
Släpper man in honom och sen försvinner någonstans så sitter han först och äter lite (hur tror ni annars han kan ha blivit så fet?). Sen blir han rädd, och börjar ropa. Så ropar man tillbaka, och några sekunder senare kommer han halvt inspringande i rummet, tar ett ganska smidigt hopp (trots hans kroppsvikt) upp i knät och lägger sig bekvämt till rätta. Då är han lycklig, lilla Felix.



Tro det eller ej, men jag skulle faktiskt inte skriva om min katt!
Jag skulle bara berätta att jag strax ska ta på mig strumpor, sen cykla bort till centrum för att möta Johanna.
We have some important stuff to snacka about.