Jag har kommit fram till att det tar ungefär ett halvår för mig att glömma bort den otäcka men ändå så laddade och upprymda känslan av att bli piercad. Jag gjorde min första piercing (i naveln) i februari förra året, i slutet av september samma år gjorde jag den i läppen och nu, 6 månader senare, är jag sugen på en ny piercing.

Det är med en skräckblandad känsla man stiger in hos piercaren och när man väl är där, så vet man att man inte kan banga nu. Inte när man kommit så långt. Och minuten strax innan det sker är man så jävla nervös så man inte vet vart man ska ta vägen, men inom några sekunder är proceduren över och efteråt är man så galet stolt över att man faktiskt vågade! Är det bara jag som känner såhär, eller är alla lika nervösa oavsett hur många gånger man gjort det tidigare?

Det som ligger högst på min lista över saker att göra snarast är att göra en industrial piercing (se bild nedan)



Och jag vet av egen erfarenhet att det gör rent ut sagt CPONT att ta hål där uppe i örat. Jag har gjort det två gånger, första gången i sexan tror jag och jag hade den ett halvår ungefär. Men den blev hela tiden infekterad till och från, och jag tog till slut ut den för jag orkade verkligen inte.
Andra gången var strax innan jag började nian, men den blev supersvullen och jättelustig nästan direkt, så jag tog ut den redan efter två veckor.

Men nu, mina små barn, ska jag ge det en chans till! De andra två gångerna har jag inte tvättat med någon speciell tvätt och jag tog dem dessutom med pistol (vilket är som att ropa till sig infektioner direkt). Så nästa gång jag får pengar, dvs i slutet av april, blir det industrial. Puss på't :*