... och fyhelvete vad jobbigt det blev mot slutet! Satt i matsalen med barnen som åt mellanmål och räknade minutrarna precis innan två då jag slutade, då det kommer fram en flicka och frågar: "Men Amanda är du ledsen...?", och där höll det verkligen på att brista! Hade en "kjol" på ca 1 m av barn som flockades runt mig och skulle kramas och pussas. Och även att jag inte är särkilt barnkär så smälte fan dessa barn mitt hjärta totalt! Fått så himla många teckningar och andra små söta gåvor av dem, så det svider verkligen att behöva lämna dem nu... För att inte tala om personalen! Kan erkänna att jag inte hade särkilt stora förhoppningar inför min praktik efter tidigare APU-erfarenheter, men både barn och personal på Kalmarsundsskolan har haft ett fantastiskt bemötande och nu låter jag som en tant insåg jag just XD MEN ÅÅHHH FAN VAD JAG KOMMER SAKNA DEM <3