Sitter här ensam mitt i natten och grubblar. Tvn står på som vanligt fast på ljudlöst (heter det ens så på en tv?), musiken strömmar och jag funderar på att stänga av och sova. Fast jag är verkligen inte trött.

Jag är bara så trött på allting. Jag vill inget hellre än släppa allt och att allt ska återgå till det normala, fan vad allt ska vara jobbigt! Jag vill inte bry mig fast jag gör det egentligen, fatta hur frustrerande det är?! Och gud så bra det känns att blotta ut sig totalt på en jävla blogg (verkligen, känn den djupa ironin), men vart annars ska man vända sig? Har redan tjatat ut alla känns det som och diskuterat allt som diskuterats kan, och visst känns det delvis bättre och bättre men.. Åh. Jag är så trött på allt, jag är trött på att bara ge och ge men aldrig få något tillbaka, så jävla meningslöst. Det är fan tur att jag har mina vänner och min mami <3

Fina Johanna & jag <3 (kameraskygga jävel)