9 april - dystert

Ljusa nätter med lampan tänd
Sega mornar med alarmerande fågelkvitter
Allt tycks mycket klarare nu
Men samtidigt så brusigt
Som ett immigt fönster i ett iskallt hus
Med tusen snöstormar i korridoren
Och jag kan inte undvika dem

Jag rycks med, snurrar, faller, kommer tillbaka
Virvlar som en trasdocka, jag har ingen kontroll
Vandrande bergochdalbana, hej det är mitt namn
Och jag kan inte hitta stoppknappen, vart fan finns den?
Ofrivilligt åker jag med
Vart var du när jag behövde dig som mest?

Tickticktick, en öronbedövande tystnad
Tiden går vidare, men vad gör jag?
Det river och sliter inom mig, det bränns och gör ont
Ett svart odjur, skadeskjuten och ilsk
Men han är fast där inne, jag känner hans klor
Fången heter Ångest, och det är inne i mig han bor.

Om jag ändå visste vart stoppknappen fanns
Då hade jag tryckt för längesen
Om jag ändå visste hur man undviker snöstormar
Tvivla aldrig på att jag hade gjort det då
Men det finns ingen stoppknapp, heller inget sätt att undvika stormar
Som en blind kattunge famlar jag
Efter nåt jag inte vet

Det var du som lurade in mig i snöstormen
Det var du som placerade mig i denna karusell
Det var du som stängde in Ångest
Du ser på, du vet vad som sker
Och kunde man välja vilka man fick älska
Skulle jag inte älska dig.

Fast nu kommer sommaren, ljuset med den
Och jag lever för de bra stunderna
Och trots att klorna därinne river
Och att stormarna aldrig tycks ta slut
Verkar solen ändå nå mig i skuggan
Kylan är min vän, blir jag nånsin varm igen?

himla fint skrivet. (för det är du som har skrivit det va?)

och jag känner igen mig. bah. :*

sv: jaa det är jag som har skrivit den :) tacktack!