Igår var det en seg dag i mitt liv. Vaknade dödstrött hos Malin B med ett huvud tungt som bly, fattar inte hur jag lyckades bli så... bakis (?), drack ju knappt nåt. Men så blir det väl ibland antar jag.

Kom hem, gick till affären, däckade. Mumsade upp 2 chokladkakor, en halv flaska Pepsi och en skål tacochips medan jag kollade på "Den gröna milen" och grät ögonen ur mig. Kände mig väldigt ensam, deprimerad och eländig. Tror det har att göra med att älskling just nu befinner sig i huvudstaden. I vanliga fall hade nån natt utan mannen vid min sida varit piece of cake, men när jag låg där igår och snyftade till filmen med munnen full av chips kom jag till insikt med att Stockholm är ju jävligt mycket längre bort än Blomstermåla där han vanligtvis brukar befinna sig, och att 1-2 veckor dessutom är ganska lång tid utan varandra faktiskt när man har vant sig vid att sova tillsammans nästan varje natt... OCH STOCKHOLM ÄR EN STOOOR FARLIG STAD.