Har funderat på en konstig sak.
Hur blev jag den jag är idag?

Jag har alltid stått upp för vem jag är och hur jag ser ut. Jag har aldrig lyssnat på eller tagit åt mig av andra människors tankar och åsikter om mitt utseende, snarare tvärtom; det har många gånger stärkt mig.
När alla mina kompisar klädde sig "som man ska", gick jag helt åt andra hållet och utvecklade den stilen jag har idag. Detta har hela tiden varit mitt eget beslut, ingen ha någonsin sagt till mig hur jag ska se ut och att jag har lyssnat på det. Aldrig.

Men när det kommer till pojkvänner... Är jag ensam om att bry mig lite för mycket om vad de tycker om ens utseende och stil?
Det är ju knappast så att man ska ändra sig så fort man blir tillsammans med någon, för personen i fråga har väl föhoppningsvis redan sett hur man ser ut och fallit för både utsidan + insidan. Men varför blir jag ändå alltid så osäker på mig själv när jag har pojkvän? Jag tänker alltid extra mycket på vad jag tar på mig, och det blir mer och mer "normala kläder" ju längre tiden går...

Varför gör jag så? Jag är ju jag. Det är ju så typiskt mig att sticka ut - vara den där rockbruden med skinnjacka, kängor, leopardmönster, prickigt, randigt, färgglatt ena dagen, helsvart den andra, mycket mascara, kajal och eyeliner.... Varför får jag för mig att jag ska ändra på allt bara på grund av en människa? Det är fan sjukt hur jävla knockad man kan bli av kärleken...

---