Jag älskar tidiga sommarmornar.
Den kyliga friska luften, en molnfri himmel, solen som går upp, stillheten....
En ny dag som gryr, en början på något nytt som ger mig insikten i att det alltid finns en morgondag oavsett vad som händer. När jag blir stor ska jag ha ett köksfönster med morgonsol, där jag kan stå och röka på mornar som denna efter en sömnlös natt.
Finns inga ord som bättre beskriver det som jag tycker mest om i världen. Andra saker jag tycker om med mornar är att vakna till ljudet av att mamma fönar håret, att vakna och finna mamma ute på altanen med morgonens första kopp kaffe, eller ute i trädgården på knä i rabatten, eller att vakna av att hon dundrar in i mitt rum flera timmar innan jag vaknar och börjar föra ett samtal med mig som jag ändå aldrig minns sen när jag vaknat... Så många olika morgonbestyr förknippar jag med min mamma, kanske delvis är därför jag älskar och uppskattar mornarna så mycket?


Och varför har jag inte sovit? Jag har helt enkelt inte varit trött.
Och vad har jag gjort hela natten? Absolut ingenting. Läst bloggar, plöjt facebook och bdb, lyssnat på mysig musik... Uppskattar tystnaden som numera är så sällsynt. Morgonen är min heliga stund, och en perfekt morgon innehåller inga måsten eller väckarklockor. Att vakna av sig själv en tidig morgon, innan någon annan är vaken - det är guld värt för mig.