Ska du prata om jobbig känsla i magen?
Ska du prata om att vara känslosam?
Att du överhuvudtaget ens har samvete att prata om hur jävla dåligt DU mår, hur jävla illa du har betett dig mot andra men totalt skita i MIG och mina känslor?

Du är bara så jävla tragisk, du är inget annat än en väldigt ensam och osäker människa som är så sjukt rädd för att förlora det du har just nu, du behöver din trygghet nånstans och söker den hos något som du en gång lämnade av en anledning. Förstår inte hur man kan snacka så jävla mycket skit och elakheter om en annan människa, och sen komma krypande som en jävla hund och tigga förlåtelse? Det är så jävla vekt i mina ögon, svagt, löjligt, patetiskt, mesigt... Du fattar verkligen inte hur mycket du gör dig till åtlöje, och egentligen är det bara så synd om dig för du bevisar inget annat än att du bara är omogen, känslokall och nonchalant. En jävla hund som inte lärt sig hur man beter sig i flocken.

En sak har du dock rätt i: fyfan för dig asså.