När jag gick i andra klass flyttade jag med min familj från Öland till Kalmar. Fick börja i ny skola, och första dagen blev jag buren i "kungastol" av tjejerna i klassen. En av mina bästa vänner blev Frida Lind, en tjej som älskade djur, att rita och som hade ett extremt svängande humör vid den tiden och då och då fick utbrott på lärarna som i sin tur fick utbrott tillbaka för att sen komma tillbaka och pedagogiskt förklarade att "de verkligen inte ville henne något illa", haha!

Under vår uppväxt tillsammans har vi hunnit uppleva så sjukt mycket. Hon hade bl.a två äldre grannar med hundar som vi tog ut på promenader och tränade sitt & ligg med nästan varje gång vi lekte. Vi gick alltid till Ica under dessa promenader också och köpte oss antingen någon chokladkaka i form av Lion eller en Strong-rulle med mint-eller lakritssmak med såndär text på, som vi delade på hälften och Frida skulle alltid ha de som det stod "love" på. Minns en gång när vi var nere på lekplatsen, aka Ruffy Ground, och vi var på väg hem. Frida hade hunden i kopplet men han gick bakom henne och bytte sida, så kopplet var liksom "snurrat" bakom ryggen på henne. Sen var jag dum och skulle kasta bollen till hunden, den flög förbi Frida och hunden var ju efter i 110 km/h såklart vilket ledde till att kopplet snurrade Frida i en fin piruett innan hon damp ihop som en hög på gräset. Det har blivit en såndär filmsekvens i mitt huvud som kommer fram varje gång jag tänker tillbaka på när vi var små.

Vi satt nere i hennes källare när vi var små och käkade kattens torrfoder och frysta bär som vi tog ur hennes mammas frys, och lekte att hennes katt var Kattdrottningen. Vi hade OS en gång också (nån av oss var Carolina Klüft men jag minns inte vem), då vi la en madrass nedanför trappan och tävlade om vem som kunde hoppa från det högsta trappsteget och träffa madrassen, samt vem som kunde hoppa längst. Sen sprang vi mot soffan och gjorde kullerbyttor mot armstödet tills Frida slog i knät tror jag, och då tyckte inte hennes mamma att vi skulle leka OS mera.

Jag har ätit otaliga mackor med hundratals olika marmeladsorter på känns det som bara för hennes mamma är en sån hejare på såna roliga grejer som min mamma aldrig har gjort. Jag har även druckit oändliga mängder isvatten ur hennes kylskåp när de skaffade ett sånt, och jag har spenderat nästan lika många timmar uppe på övervåningen med Frida uppe vid datorn och sett på olika Youtube-videos när hon har haft sina crusher på Fall Out Boy, McFly, Jesse McCartney, Elvis, The Ark och jag vet inte allt... Och vi har haft vår första fylla tillsammans på en födelsedagsfest i en lokal på ett ställe som heter Brittatorp utanför Växjö på Alla Hjärtans Dag för några år sen.

Och trots att jag har vetat om i nästan ett år att hon ska flytta till Kanada, så känns det ändå inte verkligt förrän nu. Hon flyttar om lite mer än en månad, och ärligt talat har jag nog skjutit upp tankarna kring det faktum att det kommer dröja väldigt länge tills jag ser henne igen.. Det kommer kännas så jävla overkligt, att min barndomsvän om mer än en månad befinner sig på andra sidan jordklotet. Helt ensam, i ett annat land, annan stad... Fattar inte hur hon vågar, jag beundrar verkligen hennes mod! Gud vad jag kommer sakna henne...

Team Morrhår forever, älskar dig min vän! <3
(samt även människan som hittade på Skype)