När jag var mindre, runt 11-13 år, så gick jag alltid i sömnen när jag hade feber och var sjuk. Minns att jag en gång rotade runt massa i mitt rum mitt i natten, sen gick jag in till mamma och ställde mig helt knäpptyst bredvid hennes säng. Hon hade vaknat till av mitt oväsen och blev en aning skraj när jag helt plötsligt stod vid hennes säng med uppspärrade ögon när hon tände lampan. Hon frågade vad jag höll på med, jag svarade att jag ville spela ett spel (notera att detta var runt tretiden eller nåt), varpå hon sa att jag var knäpp eller nåt i den stilen och att jag skulle gå in och lägga mig. Så det gjorde jag. En annan gång sprang jag fram och tillbaka mellan min säng och mammas garderob för där fanns det tydligen stockar som jag skulle putta in som envisades med att åka ut igen direkt när jag återvänt till min säng. Den gången vaknade dock aldrig mamma, men jag sprang nog fram och tillbaka minst tio gånger den natten.


Fina Diva-kissen

Numera går jag aldrig i sömnen, utan drömmer om väldigt sjuka eller otäcka saker som oftast är väldigt verkligt. Handlar det om Christopher så handlar det antingen om att det händer honom något hemskt, eller att han är elak mot mig. Oftast det sista, haha! Brukar ofta vakna upp på morgonen och vara uppriktigt förbannad på honom över saker han har gjort i mina drömmar. Som imorse - var jättearg när jag vaknade kl 09:30 med snorig näsa och feberöm kropp och hade drömt att äckliga brudar skickat massa flörtiga sms till honom och att han hade svarat flörtigt tillbaka! Sen somnade jag om och drömde att jag dödade min katt... Känns ju också stabilt. Sen vaknade jag, gick upp och snöt mig, och somnade om för att drömma om att jag dödade nån annans katt också fast mitt i alltihop så förvandlades den till min mammas katt? Fast jag dödade den också.

Orkar inte vara sjuk meeeeeer...