Hade ett samtal med mannen förut, och berättade att jag tyckte det var skönt att han inte dricker kaffe.

Mannen: "Men hade det inte varit mysigt? Stiga upp på morgonen, ta sig en kopp kaffe...?"
Jag: "Ah jo, det är sant, det luktar ju så gott!
Mannen: "NÄ FYFAN!"

Så blev jag sådär oerhört sugen på kaffe. Hade jag inte drabbats av illamående och yrsel efter en kopp (samt hjärtklappning, svettningar, darrningar och huvudvärk efter ytterligare en kopp, tror jag lider av någon slags koffeinallergi då samma sak händer om jag dricker energidryck), så hade jag nog varit en äkta kaffesucker.

Känns därför skönt att inte mannen tycker om det, så slipper man liksom gå runt och vara sugen. Saknar dock den där kaffedoften som hänger i luften i och kring köket på morgonen hemma hos mamma. Och kommer någon på besök kan vi ju knappast bjuda på kaffe heller, vi äger inte ens en kaffebryggare. Inte för att vi får sånt besök särskilt ofta... Får säga till gästerna i förväg, "Vid kaffesug, brygg eget hemma och ta med i termos!".

Nattsvammel.