Har nu suttit i ca 45 minuter och försökt få igång en internetuppkoppling... JEZUZ. Hatar verkligen alla tekniska prylar när det inte funkar, fast egentligen är det nog mig själv som stör mig då jag inte fattar hur man får det att funka.. Menmen, efter ca 10 omstartningar av mitt mobila bredband, 2 omstartningar av själva datorn och två försök med att koppla upp mig via min iPhone, så funkar det nu. Halvtaskig mottagning dock, får väl återkomma lite på riktigt imorgon då det säkert lär funka.

Ialla fall - idag har jag överlevt två rädslor! Tvättstugan i källaren, och att åka hiss.

Under hela mitt förhållande med Christopher har jag varit med nere i tvättstugan max två gånger. Anledningen till detta är att jag tycker källaren och tvättstugan är en oerhört otäck plats som ger mig kalla kårar bara jag går ner där. Är jag med någon och mitt på dan går det bra - kvällstid och ensam, aldrig i livet har varit mitt motto. Dessutom är det bara Christopher's kläder som ska tvättas då jag tar hem min smutstvätt till farmor, så har heller inte känt att jag har behövt gå ner dit. Att det dessutom är hiss (dock bara två våningar ner) som jag hatar att åka, gör inte saken bättre. Går dock att gå runt, men då måste jag gå ut och ner i källaren genom cykelförrådet...

Men tidigare i veckan kände jag bara att NÄE, nu får det vara nokk! Orkade inte med all jävla tvätt. Så bokade en tid tills idag mellan 16-19, och allt gick som smort! Med lite Kent på hög volym ekandes i takt med centrifugen så kände jag mig inte heller så ensam och lite mindre som ett mord/alternativt våldtäktsoffer.







Mannen och jag tog för övrigt en sväng ner i förrådet också för att lämna grejer, fick knappt en chock när han testade sina gamla jeans som han hittade, och jag insåg på riktigt hur tanig han var för 3 år sen när han flyttade ner hit från Stockholm... Jisses. Dog nästan av skratt däremot när han testade ett par, HAHA hej ål-skinn typ XD