Har sakta men säkert börja hitta tillbaka till mig själv igen. Det känns skönt! Hatar verkligen perioder då man känner för att lägga sig under en sten och invänta bättre tider. Som Frida S sa en gång när vår lärare Rolf i högstadiet undrade varför vi inte jobbade och frågade vad vi väntade på - "bättre tider!" svarade Frida, och det var ju faktiskt sant.

Kanske är lite för att jag lyssnar på Kent ikväll också som jag känner mig lite mer hel. Det finns nog fan inget bättre band än Kent, helt seriöst... Alla andra artister och band kommer och går med både bra och sämre album, men ärligt talat så kommer aldrig någon kunna få fram såna djupa texter på löpande band som Jocke Berg gör och få det så klockrent varje gång. Varje. Jävla. Gång. Visst har man sina favoritalbum, men det varje låt har det här djupet bakomliggande, vackra melodier och kryptiska budskap som gör att alla kan göra sin egen individuella tolkning av låtarna. Kommer aldrig sluta lyssna på Kent.