Tja!

Tänkte börja med att säga att jag har fullt upp just nu. Skolan är så jävla slapp så det finns inte, men ändå lyckas jag fylla mina dagar tillräckligt för att inte ha tid, ork eller lust att blogga. Känner dock att jag måste göra det nu såhär nära inpå studenten och allting, vill ju kunnas minnas det på ett annat sätt än man kommer ihåg i huvudet.

Igår var jag på Frida's student i Växjö. Fan vad man känner peppen. Fan vad man känner skräcken. Det är helt sjukt att det bara är knappt sex dagar kvar för mig nu! Hängde på Frida en fin studentbukett med blandade blommor, hon strålade med sin skylt och man börjar kunna föreställa sig hur det kommer vara. Då blev jag rädd.

Idag var jag på John Bauer-gymnasiets student. Christopher, Bettan och alla andra härliga människor i Sagoprinsen hade ett litet halvglatt utskuttande på Larmtorget i Kalmar under en regntung himmel, men peppen lyckades infinna sig någonstans på vägen mot flaket och min man skrek högst av alla (yes, vi hittade tillbaka till varandra förra helgen så allt är frid och fröjd igen! Låt oss bara säga att det var en nyttig del i vårt förhållande att se det ur ett annat perspektiv, och nu håller vi i varandra hårdare än någonsin men ändå inte så man kvävs!). Hängde på honom en fin, röd ros och lite pussar senare vinkade vi av dem vid flaket. Då var jag inte rädd, nej då kände jag bara glädje, iver och längtan efter att äntligen få uppleva allt det där själv.


Fina Frida igår, på sitt flak


Jens och Christopher med Sofie idag innan killarna gick till flaket

Jag vet att jag kommer vara arbetslös om en vecka, jag vet att jag numera inte har någon fast rutin i mitt liv och jag vet att jag nästan aldrig mer kommer träffa människor man ser varje dag i skolan. Jag vet att mina betyg kunde varit bättre men så är det väl alltid, jag vet att jag borde kämpat mer och jag vet att ingenting kommer vara serverat framför mig längre utan jag kommer få kämpa för det jag vill ha. Men jag vet också att jag har gjort så gott jag kunnat utan att gå under, jag är stolt över mig själv att jag faktiskt orkade hela vägen hit och inte gav upp förra året som jag var så jävla nära på att göra. Jag tänker ta en dag i taget, njuta av tiden nu innan mitt nya liv börjar och verkligen minnas allting. För jag ser det inte som något som tar slut, utan det är nu det börjar...

---

EDIT: Har lagt till en ny kategori nu, "STUDENT 2011" där jag samlar allting kring studenten just nu!