Jag har kommit till en punkt just nu, då jag på nåt sätt känner mig berövad på allt som symboliserar mig. Jag vet inte hur det gick till, när det skedde eller varför.. Det känns bara som att alla pusselbitar som är jag har blivit bortplockade eller undansopade bit för bit, och nu står jag helt plötsligt här naken och som en annan människa. Eller påklädd, fast med någons annans pusselbitar på sig, beroende på hur man ser det. Förstår ni?


Vart tog jag vägen?


På tal om nåt annat vill jag ha en hund! Har i hela mitt liv velat ha en hund. Blev lovad en av mina föräldrar när jag var liten, men att vi bara skulle vänta tills brorsan fyllde 3 år. Sen när han fyllde 3, så blev jag lovad en när han fyllde 5-6 (för han var fortfarande för liten ansåg de). Sen skilde sig mina päron, och det där med hund rann ut i sanden. Pappa & hans ex var även på väg att skaffa hund när jag var runt 14, men de gjorde slut också. Sen har pappa varit på väg så många gånger att skaffa hund, men det har aldrig blivit av ändå. Så nu längtar jag tills jag börjar tjäna pengar och kan skaffa mig en hund. Christopher vill ha en dobermann eller en ridgeback, medan jag vill ha en mindre hund fast ändå lite rejäl. Jag har ju snöat in riktigt hårt på engelsk bulldogg, men det säger ju mannen tvärnej till. Jag har även mops som förslag, för det har jag velat ha sen jag var riktigt liten. Menmen, vi får väl se hur det blir med det. Önskar bara det blir av nån gång.