Är det något jag verkligen blir provocerad av, så är det snygga och smala människor med perfekta leenden, platta magar, vackert långt hår och fina kläder. Gud vad jag hatar snygga människor. Jag får någon slags tävlingsinstinkt så fort jag ser en person som jag tycker ser snyggare ut än mig - sminkar mig lite mer på morgonen innan jag går hemifrån, sträcker lite extra på mig när jag går förbi... Egentligen är det ju hur löjligt som helst att tänka sådär, men jag har så jäkla svårt för att bara skita i andra och rock on myself ibland. Folk pratar om att Kissie provocerade förut med all bantningshets, om att hon bara åt barnmat, att hon är en sån typisk mall för hur "Den Perfekta Kvinnan" ska se ut, men jag kan liksom inte identifiera mig med det eftersom jag vet att inget av det där är äkta - hon gick in i en roll och både hennes kropp, utseende och personlighet är "gjord". Då blir jag fan så mycket mer provocerad av Kenza, som besitter alla de där egenskaperna utan att göra ett skit.

Kände igår att nu får det fan vara nog på gnäll från min sida. Man får inte plattare mage av att sitta hemma och tröstäta kladdkaka fem gånger i veckan. Så idag när jag vaknade gav jag mig ut på en powerwalk Blomstermåla - Ålem och tillbaka på 1h 40 min. Lite besviken på ett sätt eftersom jag helst hade velat springa egentligen, men eftersom jag inte motionerat regelbundet på två år (dvs knappt rört mig alls sen dess) så kände jag att jag troligen kommer på en hjärtattack om jag börjar med en sån kraftansträngning... Skämt åsido, men kände att det nog var bäst att mjukstarta lite så fick bli en powerwalk istället.

Nu sitter jag hemma med enorma skoskav och blåsor under fötterna och ömmande ben men jag är lite gad ändå. Nu ska det fan bli ändring!