3 oktober - får jag lov att presentera min flock

2011-10-03 @ 10:36:48
7. Lite bättre
(Haha älskar när jag blir såhär blogghorig och uppdaterar 24/7, så skönt att ha massor att skriva om tycker ni inte?)

Jag vet inte hur pass stort intresset är för detta faktiskt, men eftersom detta är min blogg och den är väldigt personlig på många sätt så slog det mig nyss att jag har nog aldrig presenterat mina fyrfota vänner riktigt ordentligt för er.. Mina katter är de som nog betyder mest för mig förutom familj, vänner och pojkvän. Såklart de ska ha en plats i min blogg!



Felix
Äldst just nu med sina 3 år, tyngst också med sina 5 kg. Kraftig kisse! Kallas även "Fille" (oftast), jag ville döpa honom till Bosse när vi hämtade honom men resten av familjen tyckte jag hade valt alla våra katters namn så brorsan fick bestämma istället... Han är favoriten nummer ett - ingen kan slå hans personlighet! Felix är som en jättebebis, så fort han får chansen så kryper han upp i knät med sin enorma kroppshydda, ska helst ligga PÅ en så mycket som möjligt och spinna högt under hysteriska trampanden. Även känd som den pratglade av våra katter, han bräker (JA han bräker!) när han är hungrig, vill in, vill ut, eller bara vill prata. Och han svarar alltid om man pratar med honom. Därför anser jag honom som en god lyssnare.




Mimmi
Sen har vi "Mimmsan", som mamma alltid kallar henne. Detta är oturskatten - första gången Mimmi råkade ut för nåt var hon bara kattunge, då fastade hon med ögonlocket i nån konstig jävla ståltrådsgrej i tvättstugan vid fönstret som ingen fattade vad den gjorde där, slutade med att själva huden precis under ögat drogs ut.. Såg ganska otäckt ut, men det läkte fint. Hon har lite problem med  tårkanalerna dock och hon verkar lite ljuskänslig, annars inga andra men. Hon har även åkt med en sväng i ett tvättmaskinsprogram, som tur var upptäckte mamma att katten var instängd innan det hade gått alltför många minuter. Hon har även kommit hem med stora sår på svansen, fått en tagg i magfläsket som blev infekterat, gjort mystiska blodspår i hela huset som sen försvann och ingen fick någonsin reda på vad det var för fel på henne, så... Mimmi skulle behöva en lyckobringare, en hartass kanske? Hon hade nog käkat upp den.




Hubbe
Son till Mimmi, faktiskt! Och denna "lilla" herre bor hos min pappa och brorsan. DÖPT AV MIG, såklart! Han är innekatt eftersom de bor i stan, men det trivs han så bra med. Brukar sitta på balkongen och kika in till grannen som också har katt. Hubbe är dock lite av en sån katt man gärna kallar trög - när grannens katter går in till sig så springer Hubbe in i köket och jamar som en tok, han tror de går in till oss hahaha! Pappa och Isak har mycket roligt åt denna katten, allt som de gör inkluderar Hubbe - om de handlar måste de köpa "Hubbe-mat", om det är en rolig reklam på tv'n så gör de om texten så Hubbe kommer med, om de är ute och åker i bilen och t.ex en annan bilförare kör skitkonstigt så är det alltid nån av dem som fäller en kommentar i stil med "det är nog Hubbe som kör". Kort sagt, katten förändrade deras liv och bara till det positiva! Dessutom har han blivit så jävla tjock, men det är väl inte konstigt då pappas tjej skämmer bort honom varje gång hon är där (tydligen skulle hon äta räkor en kväll när hon var kattvakt då pappa jobbade, men sen blev hon inte sugen så hon skalade ett halvt kilo räkor och gav till katten istället, HAHA).




Diva
OCH SEN LILLA DIVAN!! Hon är från samma kull som Hubbe, vilket betyder att de är syskon (noshit?!). Och hon bor hos Christopher, men tillhör oss båda. Här är världens sötaste kissemiss, och som ni hör på mitt tonfall hyser jag väldigt starka känslor för detta trollet. Lite samma personlighet som Felix, fast hon är mini-liten och lite mer jobbig på sitt sätt. Ett tag höll hon på med hysteriska jamanden efter att hon smitit ut ett par gånger (vi har haft henne som innekatt), men nu när mamma var kattvakt när vi var i Stockholm så fick hon vara ute och när vi tog hem henne bestämde vi oss för att testa att ha henne ute ifall det var därför hon jamade så. Och det hjälpte! Så nu är hon hur harmonisk som helst, ett galet bajsmonster men det märker man ju som tur är inte av så mycket nu när hon får gå ut haha!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0