Alltså min jävla pojkvän... Han (och mamma) är en av de få människor som verkligen kan reta upp mig på allvar. Ringde upp mannen inatt för att säga godnatt osv, hörde redan då att han hade druckit och informerade mig på 7 sekunder i glad och stressad ton att han skulle kliva av tåget och kissa... "Intresseklubben antecknar" tänkte jag, och förväntade mig ju att han skulle ringa upp. Gjorde han det? NEJ.

Blev ju naturligtvis irriterad, och när det gått en halvtimme började jag ringa först typ var tionde minut för jag ville soooova och inte orkade vänta. Men när han inte svarade på typ en timme så började jag bli orolig, och när jag varit vaken i två timmar extra och både ringt och smsat utan framsteg så somnade jag till slut ändå. Sen har hela morgonen och halva dagen gått åt till att undra vafan det var som hände och vart han tog vägen, hönsig som jag är började jag fantisera ihop massa om att han hamnat i bråk och satt i fyllecell eller nåt i den stilen, haha dramatiskt.. Men nu har jag äntligen fått tag i honom, tydligen minns han knappt nåt? Hm. Känns ju bra det här. Höns_Amanda92 kommer fram igen... Aja, han bad om ursäkt ialla fall och efter att vi har lagt på så satte jag mig här med katten och klämde fram en liten tår av lättnad. Ska låsa in pojkvaskern sen när han kommer hem från Stockholm.

EDIT: Kände att jag var tvungen att tillägga också att inget hade hänt. Han var bara full och virrig, haha.

Tur att jag har Divan här, annars hade det fan varit jobbigt att vara ensam. Fräscha tjejen ska ta en dusch nu, sen laga lite käk och fortsätta glo på Harry Potter-filmer ikväll med kladdkakan som blev över sen igår. Det positiva med att vara ensam - kladdkakan räcker längre! MOAHAHAHA. Det enda godiset jag får denna påsken.. :(