Som ni vet hatar jag när folk ringer på dörren. Egentligen bara denna dörren, så ringklockan är förjävlig och man får hjärtat i halsgropen varje gång. Dessutom är det aldrig någon man känner ändå, så det är antingen myndighetspersoner, försäljare eller folk som gått fel.

Och händelsen för två kvällar sen gör ju inte saken bättre - klockan var ungefär halv fyra och vi skulle väl strax gå och bädda ner oss. Christopher började bråka med mig så jag skrattade, och jag kan ju skratta rätt högt så antar att jag gjorde det. Sen rätt som det är, så bultar det på dörren. Verkligen bultar. Vi öppnade ju inte, jag vågar aldrig öppna dörren och mannen orkade väl inte typ för han fattade att det var nån av grannarna som störde sig på att vi (jag) var högljudda. Bultar tre gånger på dörren inom typ 30 sek - sen är det någon som känner på dörrhandtaget! Asså fatta paniken jag fick eller, hjärtat började slå i 200 och jag blev så jävla rädd. Vem gör så?! Knacka/ring gärna på dörren och be att det ska vara tyst, men man drar väl för fan inte i dörrhandtaget och känner efter om det är öppet? Tänk om vi hade glömt att låsa, vad hade människan gjort då? Klivit in? Stängt igen? Liksom... näe. Så obehagligt. Känns ju verkligen som att man kan lita på sina grannar.

Utöver detta har vi även hamnat i småkonflikter med andra grannar angående vår katt - förra vintern tyckte de tydligen så synd om henne för att hon var ute när det var snö ute så att de tog in henne till sig, och satte upp en lapp på vår dörr om att de skulle anmäla oss om vi inte började ta hand om katten (herregud). Sen när sommaren kom blev det gnäll om att Diva gick in hos dem hela tiden och att de inte kunde ha balkongdörren öppen, OH REALLY - ni tog ju för fasiken in henne själva från första början? Låt bli andras katter så hade vi ju inte haft nåt problem...

Dessutom var det ju inbrott i källarförrådet runt nyår, som jag berättade om. Och sen har en annan granne på våningen över trillat in hos oss skitfull en gång när vi glömt att låsa, och börjat gapa och hålla på. Och nu var det nån som kände på vårt dörrhandtag häromkvällen. Snacka om att känna sig trygg och välkomnad. Verkligen. Våra grannar måste älska oss ... -.-