Gammal bild från början av 2011 Bild från november 2011

Är så trött på mitt hår - varje gång jag ändrar hårfärg så blir det aldrig som jag tänkt ändå, och så slutar det med att jag färgar tillbaka till svart igen. Så är det även denna gång. Inte för att jag just nu vantrivs i min hårfärg för det är ju fortfarande mörkt (går dock mer åt det brunröda hållet), men jag saknar ändå den där känslan man får när man har precis nyfärgat, kolsvart hår och kontrasten det skapar mot min sinnessjukt ljusa hy.. Poetiskt va? Nämen jag saknar det faktiskt. Och svart är ju mycket lättare att ha som hårfärg också, kan aldrig någonsin bli fel! Finns ju bara två svarta att välja mellan - vanlig svart (som ofta bleknar ut i mörkbrun efter några veckor), och blåsvart som jag aldrig ger mig på igen. How simple ?!

Så ja. Blir svarthårig igen framåt min födelsedag tänkte jag. Färgade det ju mer brunt lite för mannens skull eftersom han tyckte att jag kunde testa, och eftersom jag då hade varit svarthårig så länge så tyckte jag att det kunde vara en kul grej. Nu saknar han det dock också, så det kan ju inte bli mer lägligt. Alla nöja och glada!