24 januari - död som fan

2012-01-25 @ 02:37:21
1. I'm drunk, I suppose
Herregud. Fyfan för att flytta alltså... Har varit full rulle sen klockan elva imorse då farmor kom och började med sitt tjat - ni vet sådär som alla äldre är och tror att man ska flyga upp ur sängen på två röda när man precis vaknat. Har endast hänt mig ett fåtal gånger, är så sjukt morgontrött. Menmen, blev en snabbdusch och sen var det bara att sätta fart med att packa kartonger och bära ner i släpet, sen åka runt kvarteret och sen släpa upp alla grejerna för lika många trappor. Och då ska det nämnas också att i båda husen saknas det hiss, och han flyttade från tredje våningen till tredje våningen i ett annat hus...

Känns i benen kan jag lova. Var ju inte alls lika jobbigt att bära ner alla sakerna som att bära uppför trapporna, och de sista vändorna var jag så jävla slut, spaghettiben! Har världens jävla träningsvärk i ljumskar och vader, känner mig totalt handikappad haha! Och då bar jag inte ens de tunga sakerna som pappa och Christopher fick hjälpas åt med, som sängar, soffan, soffbord osv... Avslutade dagen med pizza i nya lägenheten, sen skjutsade pappa hem mig och mannen till Blomstermåla. Somnade direkt när vi kom hem vid kl 18:00, sen vaknade jag vid 21:00 nån gång när Linda ringde haha. Dödströtta.


Man hittar så roliga saker när man flyttar! Som på första bilden - pappas jääävla solglasögonsamling åkte äntligen ner i soptunnan, HAHA! Det är en salig blanding med alla möjliga modeller sen flera år tillbaka, trasiga och omoderna... På bilden kan jag räkna till 7 st men det ligger nog fler under för det var en jävla massa!

Sen andra bilden, jag hittade ett bälte från högstadiet i en låda. Det var som att gå tillbaka i tiden! Mitt högra pekfinger (vänster i bild) visar det hålet som jag använde i typ sjuan, och så ser ni ju vart spännet är... Blev så jäkla förvånad, asså visst att man har vuxit men så mycket?! Två jävla decimeter för att det ska gå ihop i samma hål (som jag dessutom fick göra själv för annars var det för stort). Kan knappt fatta själv att jag varit så smal, känns ju som att det bara var två år sen men det är ju trots allt 5 år sen när man tänker efter...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0